Förordningen 2007:1202 med instruktioner för Socialstyrelsen

Förordningen 2007:1202 med instruktioner för Socialstyrelsen

Inga bilagor

SFS nr: 2007:1202
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2007-11-29
Upphävd: 2010-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2009:1243
Ändrad: t.o.m. SFS 2008:1242
Tryckt version: pdf, utan ändringar (Lagrummet)
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet

Uppgifter

1 § Socialstyrelsen är förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, socialtjänst, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor om alkohol och missbruksmedel, allt i den utsträckning det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden.

Socialstyrelsen ska verka för god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen.

2 § Socialstyrelsen har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för handikappfrågor med anknytning till Socialstyrelsens verksamhetsområde. Socialstyrelsen ska inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.

3 § Socialstyrelsen ska särskilt
1. följa utvecklingen inom myndighetens verksamhetsområden och regelbundet rapportera till regeringen om denna utveckling samt om tillståndet inom verksamhetsområdena,
2. vaka över verksamheterna vad gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter,
3. svara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling inom Socialstyrelsens verksamhetsområde,
4. samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård när det gäller barn och ungdom,
5. följa, analysera och rapportera om hälsoutvecklingen i landet samt belysa epidemiologiska konsekvenser av olika åtgärder,
6. följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt ansvarsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd,
7. svara för tillsyn i frågor som gäller hälsoskydd enligt 2, 5, 6 och 9 kap. miljöbalken samt tillhandahålla underlag för tillämpningen av 3-4 kap. miljöbalken och plan- och bygglagen (1987:10),
8. ha det övergripande ansvaret för hälsofrågor inom samtliga miljökvalitetsmål,
9. delta i internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde,
10. fortlöpande ta fram underlag för sin analys av tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt när det gäller läkare med specialistkompetens,

1. främja utvecklingen av metoder och arbetsformer i socialt arbete genom forskning, systematisk prövning och värdering av utfall och effekter av socialtjänstens insatser, samt förmedla kunskap om verkningsfulla metoder och arbetsformer,
12. efter samråd med Myndigheten för internationella adoptionsfrågor utarbeta den särskilda information som behövs för bedömning av ett hems lämplighet att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det,
13. genomföra utredningar enligt lagen (2007:606) om utredningar avseende barn som har avlidit i anledning av brott m.m.,
14. vara behörig myndighet för yrken inom hälso- och sjukvården enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG, och
15. efter samråd med länsstyrelserna och Statens institutionsstyrelse upprätta och årligen revidera en förteckning över hem för vård eller boende.4 § Socialstyrelsen ska inför beslut eller andra åtgärder som rör barn analysera konsekvenserna för barn och därvid ta särskild hänsyn till barns bästa.

5 § Utöver vad som anges i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ska Socialstyrelsen samordna och övervaka planläggningen av den civila hälso- och sjukvårdens, hälsoskyddets, smittskyddets och socialtjänstens beredskap.

Socialstyrelsen ska samordna förberedelserna för försörjningen med läkemedel och sjukvårdsmateriel inför höjd beredskap och för att upprätthålla en katastrofmedicinsk beredskap.

Samverkan

6 § Socialstyrelsen ska samverka med relevanta aktörer inom sitt verksamhetsområde för att uppnå målen med verksamheten.

7 § Socialstyrelsen ska särskilt samverka med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet.

Ledning

8 § Myndigheten leds av en myndighetschef.

9 § Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst åtta ledamöter.

10 § Har upphävts genom förordning (2008:339).

Särskilda organ

Rådgivande organ

11 § Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation har till uppgift att
– vara ett kunskapscentrum i donations- och transplantationsfrågor,
– ha en opinionsbildande roll och svara för att allmänheten och massmedierna får kontinuerlig information i donationsfrågor,
– följa utvecklingen inom hälso- och sjukvården i donations- och transplantationsfrågor och ta de initiativ denna kan ge anledning till,
– utforma riktlinjer för arbetet som donationsansvarig läkare och kontaktansvarig sjuksköterska,
– medverka i kvalitetssäkring och utbildning,
– medverka

Om Socialstyrelsen bestämmer det, får rådet även fullgöra andra uppgifter.

Rådet består av en ordförande och sju andra ledamöter.

12 § Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring har till uppgift att
– bistå Socialstyrelsen med att dela in och benämna de specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås samt med att avgöra vad som ska krävas för att få bevis om specialistkompetens,
– bistå Socialstyrelsen med att utarbeta målbeskrivningar som avses i 4 kap. 3 § förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
– stödja sjukvårdshuvudmännen för att uppnå hög kvalitet i specialiseringstjänstgöringen,
– främja utbildning av handledare inom specialiseringstjänstgöringen,
– följa upp kvaliteten i specialiseringstjänstgöringen, samt
– utarbeta kriterier för utbildande enheter för att säkerställa att verksamheten har den bredd och inriktning som behövs för att erbjuda specialiseringstjänstgöring av hög kvalitet.

Rådet ska vidare bistå Socialstyrelsen i frågor om enskilda läkares kompetens i förhållande till fastställda målbeskrivningar.

Rådet består av en ordförande och sju andra ledamöter. Förordning (2008:1242).

13 § Rådet för samordning mot hiv/aids har till uppgift att
– verka för samordning av de insatser som vidtas mot hiv/aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar på nationell, regional och lokal nivå,
– se till att information om utvecklingen av hiv/aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar och om omvärldsförändringar av betydelse för att kunna förebygga och begränsa konsekvenserna av dessa sjukdomar följs upp och analyseras,
– se till att utvecklingen av de insatser som vidtas inom berörda samhällssektorer på lokal, regional och nationell nivå följs upp och analyseras,
– verka för att skapa öppenhet kring hiv/aids och att motverka stigmatisering och diskriminering av hivsmittade och deras anhöriga,
– identifiera utvecklingsbehov på lokal, regional och nationell nivå och inom berörda samhällssektorer,
– identifiera behov av kunskapsutveckling och kunskapsspridning,
– identifiera behov av kommunikations- och informationsinsatser,
– verka för att stödja ideella organisationers verksamhet inom området,
– bidra till utvecklandet av övergripande prioriteringar och villkor för statliga bidrag inom området,
– bidra till utvecklandet av övergripande principer för uppföljning och utvärdering av de insatser som fått statligt bidrag, samt
– verka för att utveckla det internationella samarbetet inom området.

Om Socialstyrelsen bestämmer det får rådet även fullgöra andra uppgifter.

Rådet består av en ordförande och nio andra ledamöter.

Beslutande organ

14 § Inom myndigheten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor, som har till uppgift att avgöra
– rättsmedicinska ärenden,
– ärenden om fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd till ingrepp i könsorgan enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,
– ärenden om tillstånd till sterilisering,
– ärenden om tillstånd till kastrering,
– ärenden om tillstånd till ingående av äktenskap,
– ärenden om tillstånd till abort och tillstånd till avbrytande av havandeskap enligt 6 § abortlagen (1974:595),
– ärenden om tillstånd till insemination,
– ärenden om utlåtande om en persons hälsotillstånd i samband med prövning av en persons lämplighet att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det,
– ärenden där Socialstyrelsen ska yttra sig över en sådan utredning med ett utlåtande om risk för återfall i brottslighet som avses i 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, samt
– andra ärenden, i vilka Socialstyrelsen på begäran av en domstol, en åklagarmyndighet eller en polismyndighet ska avge utlåtande om någons hälsotillstånd.

Om Socialstyrelsen bestämmer det, får rådet avgöra även andra ärenden.

Ordföranden i rådet och ställföreträdare för denne ska ha erfarenhet som lagfaren domare.

15 § Inom myndigheten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Rikssjukvårdsnämnden, som har till uppgift att fatta beslut om rikssjukvård enligt 9 a och 9 b §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Om Socialstyrelsen bestämmer det, får nämnden även fullgöra andra uppgifter.

Rikssjukvårdsnämnden består av en ordförande samt nio andra ledamöter, varav sex ska representera landstingen, en ska representera Statens beredning för medicinsk utvärdering och en ska representera Vetenskapsrådet. Ordförande i nämnden och ställföreträdare för denne är en representant från Socialstyrelsen.

Anställningar och uppdrag

16 § Generaldirektören är myndighetschef.

17 § Vid myndigheten finns en överdirektör.

18 § Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation utses av regeringen för en bestämd tid.

19 § Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring utses av regeringen för en bestämd tid. Minst en av ledamöterna ska utses på förslag av Socialstyrelsen, minst en på förslag av Sveriges Kommuner och Landsting, minst en på förslag av Svenska Läkaresällskapet, minst en på förslag av Sveriges läkarförbund och minst en från universitet och högskolor på förslag av Högskoleverket.

20 § Ordföranden i Rådet för samordning mot hiv/aids utses av regeringen.

Personalansvarsnämnd

21 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Tillämpligheten av vissa förordningar

22 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) ska tillämpas på Socialstyrelsen.

Rapportering

23 § Socialstyrelsen ska i fråga om sitt miljömålsarbete enligt 3 § 8 rapportera till det miljömålsråd som finns inom Naturvårdsverket och samråda med rådet om vilken rapportering som behövs.

Överklagande

24 § Socialstyrelsens beslut i ärenden om fördelning av bidrag får inte överklagas.

Övergångsbestämmelser

2008:339
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som har beslutats före ikraftträdandet
 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Diskrimineringslagen – SFS 2008:567

Sidan är inte färdig

Diskrimineringslagen – SFS 2008:567 

Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten m.m.

13 § Diskriminering är förbjuden i fråga om
1. hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, och
2. verksamhet inom socialtjänsten samt stöd i form av färdtjänst och riksfärdtjänst och bostadsanpassningsbidrag.

Förbuden gäller dock inte diskriminering som har samband med ålder.

Förbuden som gäller hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet eller verksamhet inom socialtjänsten hindrar inte att kvinnor och män behandlas olika, om det har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.

Socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och studiestöd

14 § Diskriminering är förbjuden i fråga om
1. socialförsäkringen och anslutande bidragssystem,
2. arbetslöshetsförsäkringen, och
3. statligt studiestöd.

Förbuden gäller dock inte diskriminering som har samband med ålder.

Förbudet mot diskriminering som har samband med kön i fråga om socialförsäkringen och anslutande bidragssystem hindrar inte heller tillämpning av bestämmelser om änkepension, hustrutillägg eller utbetalning av barnbidrag

 

 

 

 

Lag
om ändring i diskrimineringslagen (2008:567);
utfärdad den 20 juni 2012.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om diskrimineringslagen
(2008:567)
dels att 2 kap. 12 och 19 §§ samt 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 kap. 12 a §, av följande
lydelse.
2 kap.
12 §2 Diskriminering är förbjuden för den som
1. utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller
bostäder till allmänheten, eller
2. anordnar en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.
Den som i förhållande till allmänheten företräder den som avses i första
stycket ska likställas med denne.
12 a § Förbudet i 12 § gäller inte diskriminering som har samband med
ålder.
Förbudet mot diskriminering som har samband med kön hindrar inte att
kvinnor och män behandlas olika i fråga om tjänster eller bostäder, om det
har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga
för att uppnå syftet.
För försäkringstjänster gäller dock att enskilda personers försäkringspremier
eller försäkringsersättningar inte får skilja sig åt mellan kvinnor och
män utifrån beräkningar baserade på kön. Trots detta får, om villkoren i
andra stycket är uppfyllda, en persons könstillhörighet påverka bedömningen
av andra faktorer som beräkningar av försäkringspremier baseras på.
19 § Den som påstås ha handlat i strid med bestämmelserna i 2 kap. 5, 7, 9,
10, 11, 12, 12 a, 13, 14, 15, 16 eller 17 § eller 3 kap. 15 eller 16 §, får inte
utsätta en enskild person för repressalier på grund av att han eller hon
1. anmält eller påtalat ett sådant handlande,
2. medverkat i en utredning enligt lagen, eller
3. avvisat eller fogat sig i trakasserier eller sexuella trakasserier från den
som påstås ha diskriminerat.
1 Prop. 2011/12:122, bet. 2011/12:AU11, rskr. 2011/12:267.
2 Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
SFS 2012:483
Utkom från trycket
den 29 juni 2012
2
SFS 2012:483
Karnov Group Sweden AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2012
6 kap.
1 § Mål om tillämpningen av 2 kap. 1, 2, 3 eller 18 § ska handläggas enligt
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I sådana mål ska som
arbetstagare anses också den som gör en förfrågan om eller söker arbete och
den som söker eller fullgör praktik eller står till förfogande för att utföra eller
utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Den hos vilken praktiken
eller arbetet utförs eller skulle ha utförts ska anses som arbetsgivare. Detta
gäller också när reglerna om tvisteförhandling i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet tillämpas.
Mål om tillämpningen av 2 kap. 5, 6, 7, 9, 10, 11, 12, 12 a, 13, 14, 15, 16,
17 eller 19 § ska prövas av allmän domstol och handläggas enligt bestämmelserna
i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål när förlikning om
saken är tillåten.
1. Denna lag träder i kraft den 21 december 2012.
2. För försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser. Om ett försäkringsavtal som ingåtts före ikraftträdandet till
följd av avtalet förlängs efter ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.
På regeringens vägnar
ERIK ULLENHAG
Monica Rodrigo
(Arbetsmarknadsdepartementet

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Europarådet – Sedan 1995 är Europakonventionen inkorporerad i svensk lag och gäller därmed i sin helhet som svensk lag.

Europakonventionen

Posted on 29 februari, 2012

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) antogs år 1950. Konventionen innehöll från början enbart medborgerliga och politiska rättigheter men har därefter utökats med flera tilläggsprotokoll.

Europakonventionen är ett effektivt instrument för skyddet för mänskliga rättigheter. Kontrollen av hur konventionen efterlevs är unik tack vare den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen).

Några av de rättigheter som anges i konventionen och dess tilläggsprotokoll är rätten till liv och förbud mot tortyr, rätten till frihet och personlig säkerhet, rätten till rättvis rättegång, rätten till respekt för privat- och familjelivet, tanke- samvets- och religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten att delta i sammankomster samt förbud mot diskriminering.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950)

Min kommentar: Elöverkänsliga som blivit skadade av  mobilindustrins produkter och spridning av tekniskt producerad strålning från sändare saknar mänskliga rättigheter i Sverige. Dessa personer ges inget  skydd utan blir ständigt plågade av omgivningens strålning från trådlösa nätverk. De har inte rätt till sitt eget hem utan omgivningen kan obehindrat utsätta dessa personer för skadlig strålning som sätter ner deras allmänna hälsotillstånd som av flertalet är tortyr. Strålskadade elöverkänsliga har heller inte tillgång till sjukhusvård då läkare inte vill ta hänsyn till deras funktionshinder eftersom dessa läkare riskerar bli prickade av Socialstyrelsen om de på något sätt dokumenterar att patienten blir sjuka av radiofrekvent strålning. Detta leder till att många läkare vägrar ta emot elöverkänsliga patienter. Elöverkänsliga utsätts för en massmedial förföljelse av mobilindustrins lobbyister som försöker piska upp en hatstämning mot elöverkänsliga personer.
Skolbarn som blir elöverkänsliga tvingas att gå i skolan trots att de blir sjuka och ingen hänsyn tas till att de riskerar detta barn så svåra handikappande skador att hela detta barns liv blir förstört. Det är vad vuxna gör mot våra barn i Sverige idag. Ett brott mot svensk grundlagen. LÄS HÄR

Trots att Europakonventionen är inkorporerad i svensk lag sedan 1995 förnekar svenska myndigheter att den gäller. Det finns inget riksdagsbeslut att den inte gäller. Självsvåldiga beslut av myndigheterna som nu tar ställning emot att mänskliga rättigheter gäller i Sverige. Var och en borde reagera på detta.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950)

Europarådets resolution om elektromagnetisk strålning 1815

Googleöversättning

Resolution 1815 (2011) 1

De potentiella farorna med elektromagnetiska fält och deras effekt på miljön

1. Den parlamentariska församlingen har flera gånger betonat vikten av att staternas engagemang att bevara miljön och miljö-och hälsoskydd, enligt många charter, konventioner, deklarationer och protokoll sedan FN: s konferens om den mänskliga miljön och Stockholms deklarationen (Stockholm, 1972) . Församlingen hänvisar till sina tidigare arbete inom detta område, nämligen rekommendation 1863 (2009) om miljö och hälsa: bättre förebyggande av miljörelaterade hälsorisker, rekommendation 1947 (2010) om buller och ljus föroreningar och mer generellt, rekommendation 1885 (2009 ) på att utarbeta ett tilläggsprotokoll till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna om rätten till en hälsosam miljö och rekommendation 1430 (1999) om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning – genomförande av Århuskonventionen.

2. De potentiella hälsoeffekter av den mycket låga frekvensen av elektromagnetiska fält kring kraftledningar och elektriska apparater är föremål för pågående forskning och en betydande offentlig debatt. Enligt World Health Organization, elektromagnetiska fält från alla frekvenser utgör en av de vanligaste och snabbast växande miljöpåverkan och om vilka ångest och spekulationer sprider sig. Alla populationer nu utsätts i varierande grad för elektromagnetiska fält, kommer nivåerna av som fortsätter att öka allt eftersom tekniken utvecklas.

3. Mobil telefoni har blivit vardagsmat runt om i världen. Denna trådlösa teknik bygger på ett omfattande nätverk av fasta antenner eller basstationer, förmedling av information med radiofrekventa signaler. Över 1,4 miljoner basstationer i världen och antalet ökar signifikant med införandet av tredje generationens teknik. Andra trådlösa nätverk som tillåter hög hastighet till Internet och tjänster, såsom trådlösa lokala nätverk, är också allt vanligare i hem, kontor och många offentliga områden (flygplatser, skolor, bostadsområden och tätorter). Eftersom antalet basstationer och trådlösa lokala nätverk ökar, så gör radiofrekventa exponering av befolkningen.

4. Medan elektriska och elektromagnetiska fält i vissa frekvensband har helt positiva effekter som tillämpas i medicin, andra icke-joniserande frekvenser, vare sig från extremt låga frekvenser, kraftledningar eller vissa höga vågor frekvens som används inom områdena radar, telekommunikation och mobil telefoni, verkar ha mer eller mindre skadliga, icke-termiska biologiska effekter på växter, insekter och djur, liksom den mänskliga kroppen, även när det utsätts för nivåer som ligger under de officiella gränsvärdena.

5. När det gäller standarder eller tröskelvärdena för utsläpp av elektromagnetiska fält av alla typer och frekvenser, rekommenderar församlingen starkt att ALARA (så lågt som rimligtvis är möjligt) Principen tillämpas omfattar både de så kallade termiska effekter och atermiska eller biologiska effekter av elektromagnetisk strålning eller strålning. Dessutom bör försiktighetsprincipen tillämpas när vetenskapliga utvärderingen inte gör det möjligt att fastställa risken med tillräcklig säkerhet. Mot bakgrund av den ökande exponeringen av befolkningen, särskilt för utsatta grupper som ungdomar och barn, kan det finnas extremt höga mänskliga och ekonomiska kostnaderna om tidiga varningar försummas.

6. Församlingen beklagar att trots kräver respekt för försiktighetsprincipen och trots alla rekommendationer, förklaringar och ett antal lagstadgade och lagstiftande framsteg finns det fortfarande en brist på reaktion på kända eller nya miljö-och hälsorisker och nästan systematiska förseningar i att anta och genomföra effektiva förebyggande åtgärder. Väntar för höga nivåer av vetenskaplig och klinisk fas innan åtgärder för att förhindra väl kända risker kan leda till mycket höga hälso-och ekonomiska kostnader, vilket var fallet med asbest, blyhaltig bensin och tobak.

7. Dessutom konstaterar församlingen att problemet med elektromagnetiska fält eller vågor och deras potentiella konsekvenser för miljö och hälsa har tydliga paralleller med andra aktuella frågor, t.ex. licensiering av läkemedel, kemikalier, bekämpningsmedel, tungmetaller eller genetiskt modifierade organismer. Det belyser därför att frågan om oberoende och trovärdighet vetenskaplig expertis är avgörande för att uppnå en öppen och balanserad bedömning av eventuella negativa effekter på miljön och människors hälsa.

8. Mot bakgrund av ovanstående rekommenderar församlingen att medlemsländer Europarådet:

8,1. i allmänna termer:

8.1.1. vidta alla rimliga åtgärder för att minska exponeringen för elektromagnetiska fält, särskilt för radiofrekvenser från mobiltelefoner, och i synnerhet exponering för barn och ungdomar som verkar vara mest i riskzonen från huvud tumörer;

8.1.2. ompröva den vetenskapliga grunden för de nuvarande standarder för exponering för elektromagnetiska fält som fastställts av Internationella kommissionen för icke-joniserande strålning, som har allvarliga begränsningar, och tillämpa ALARA principer, som omfattar både termiska effekter och atermiska eller biologiska effekter av elektromagnetisk strålning eller strålning ;

8.1.3. införa informations-och informationskampanjer om riskerna med potentiellt skadliga långtidseffekter biologiska effekter på miljön och människors hälsa, särskilt riktar sig till barn, tonåringar och unga människor i fertil ålder;

8.1.4. ägna särskild uppmärksamhet åt “elöverkänsliga” människor som lider av ett syndrom av intolerans för elektromagnetiska fält och införa särskilda åtgärder för att skydda dem, inklusive skapandet av våg-fria områden som inte omfattas av det trådlösa nätverket;

8.1.5. För att minska kostnaderna, spara energi och skydda miljön och människors hälsa, intensifiera forskningen på nya typer av antennen, mobiltelefon och DECT-typ enhet, och uppmuntra forskning för att utveckla telekommunikation baserade på andra tekniker som är lika effektiva, men vars effekter är mindre negativa för miljön och hälsa;

8,2. om privat användning av mobiltelefoner, DECT trådlösa telefoner, WiFi, WLAN och WiMAX för datorer och andra trådlösa enheter som babyvakter:

8.2.1. som förebyggande tröskelvärden för halter av långvarig exponering för mikrovågor inom alla inomhus, i enlighet med försiktighetsprincipen av högst 0,6 volt per meter, och på medellång sikt att reducera den till 0,2 volt per meter;

8.2.2. vidta lämpliga förfaranden för riskbedömning för alla nya typer av anordningar före licensiering;

8.2.3. att införa en tydlig märkning som anger förekomst av mikrovågor eller elektromagnetiska fält, sändningseffekten eller Specific Absorption Rate (SAR) i enheten och hälsorisker i samband med dess användning;

8.2.4. öka medvetenheten om potentiella hälsorisker DECT trådlösa telefoner, babyvakter och andra hushållsapparater som avger kontinuerliga pulsvågor, om allt elektrisk utrustning lämnas permanent i beredskap, och rekommenderar användning av trådbundna fasta telefoner i hemmet eller i annat fall, modeller som inte permanent avger pulsvågor;

8,3. om skydd av barn:

8.3.1. utvecklas inom olika departement (utbildning, miljö och hälsa) riktade informationsinsatser riktade till lärare, föräldrar och barn att varna dem för att de särskilda riskerna med tidig illa beaktas och långvarig användning av mobiltelefoner och andra enheter som avger mikrovågor;

8.3.2. för barn i allmänhet och särskilt i skolor och klassrum, ge företräde åt trådbundna Internet-anslutningar, och strikt reglera användningen av mobiltelefoner skolbarn i skolans lokaler,

8,4. om planering av elektriska kraftledningar och relä antenn basstationer:

8.4.1. införa åtgärder för stadsplanering för att hålla hög spänning kraftledningar och andra elektriska installationer på ett säkert avstånd från bostäder;

8.4.2. tillämpar strikta säkerhetsstandarder för hälsoeffekterna av elektriska system i nya bostäder;

8.4.3. minska tröskelvärden för relä antenner i enlighet med ALARA-principen och installera system för heltäckande och kontinuerlig övervakning av alla antenner,

8.4.4. bestämma platserna för nya GSM, UMTS, WiFi eller WIMAX antenner inte enbart beroende på operatörernas intressen, men i samråd med lokala och regionala myndigheter, närboende och sammanslutningar av berörda medborgare;

8,5. om riskbedömningen och försiktighetsåtgärder:

8.5.1. göra riskbedömning mer inriktning på prevention;

8.5.2. att förbättra riskbedömning standard och kvalitet genom att skapa en standard riskskala, vilket gör indikation på risknivån obligatoriska, driftsättning flera riskfaktorer hypoteser som skall studeras och med tanke på kompatibilitet med verkliga förhållanden;

8.5.3. fästa avseende vid och skydda “tidig varning” vetenskapsmän;

8.5.4. formulera en mänskliga rättigheterna orienterade definition av försiktighetsprincipen och ALARA principer;

8.5.5. öka den offentliga finansieringen av oberoende forskning, i synnerhet genom bidrag från industrin och beskattning av produkter som är föremål för offentlig forskning studier för att utvärdera hälsorisker;

8.5.6. skapar oberoende kommissioner för tilldelning av offentliga medel,

8.5.7. göra insyn i lobbygrupper obligatoriska;

8.5.8. att främja pluralistiska och motsägelsefulla debatter mellan alla intressenter, inklusive det civila samhället (Århuskonventionen).

1. Text som antagits av Ständiga kommittén, på uppdrag av församlingen, den 27 maj 2011 (se dok 12.608, betänkandet från utskottet för miljö, jordbruk och lokala och regionala frågor, föredragande:. Mr Huss)

Publicerat i Europarådet - Mänskliga rättigheter i Svensk lag | Lämna en kommentar

Europarådet – Sedan 1995 är Europakonventionen inkorporerad i svensk lag och gäller därmed i sin helhet som svensk lag.

Sedan 1995 är Europakonventionen inkorporerad i svensk lag och gäller därmed i sin helhet som svensk lag.

Europakonventionen

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) antogs år 1950. Konventionen innehöll från början enbart medborgerliga och politiska rättigheter men har därefter utökats med flera tilläggsprotokoll.

Europakonventionen är ett effektivt instrument för skyddet för mänskliga rättigheter. Kontrollen av hur konventionen efterlevs är unik tack vare den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen).

Några av de rättigheter som anges i konventionen och dess tilläggsprotokoll är rätten till liv och förbud mot tortyr, rätten till frihet och personlig säkerhet, rätten till rättvis rättegång, rätten till respekt för privat- och familjelivet, tanke- samvets- och religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten att delta i sammankomster samt förbud mot diskriminering. Dessa rättigheter har inte de personer som blivit skadade av mobilindustrins tekniska strålning. De saknar skydd att vara fredade i sitt eget hem. Mobiloperatörerna kan ohämmat påtvinga strålsjuka personer ohälsa som är att jämföra med tortyr dygnet runt, med en miljöfrämmande konstgjord strålning. De svårast drabbade har ej heller tillgång till sjukvård på grund av sitt funktionshinder.

Sedan 1995 är Europakonventionen inkorporerad i svensk lag och gäller därmed i sin helhet som svensk lag. 

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950)

Europarådets resolution om elektromagnetisk strålning 1815

Googleöversättning

Resolution 1815 (2011) 1

De potentiella farorna med elektromagnetiska fält och deras effekt på miljön

1. Den parlamentariska församlingen har flera gånger betonat vikten av att staternas engagemang att bevara miljön och miljö-och hälsoskydd, enligt många charter, konventioner, deklarationer och protokoll sedan FN: s konferens om den mänskliga miljön och Stockholms deklarationen (Stockholm, 1972) . Församlingen hänvisar till sina tidigare arbete inom detta område, nämligen rekommendation 1863 (2009) om miljö och hälsa: bättre förebyggande av miljörelaterade hälsorisker, rekommendation 1947 (2010) om buller och ljus föroreningar och mer generellt, rekommendation 1885 (2009 ) på att utarbeta ett tilläggsprotokoll till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna om rätten till en hälsosam miljö och rekommendation 1430 (1999) om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning – genomförande av Århuskonventionen.

2. De potentiella hälsoeffekter av den mycket låga frekvensen av elektromagnetiska fält kring kraftledningar och elektriska apparater är föremål för pågående forskning och en betydande offentlig debatt. Enligt World Health Organization, elektromagnetiska fält från alla frekvenser utgör en av de vanligaste och snabbast växande miljöpåverkan och om vilka ångest och spekulationer sprider sig. Alla populationer nu utsätts i varierande grad för elektromagnetiska fält, kommer nivåerna av som fortsätter att öka allt eftersom tekniken utvecklas.

3. Mobil telefoni har blivit vardagsmat runt om i världen. Denna trådlösa teknik bygger på ett omfattande nätverk av fasta antenner eller basstationer, förmedling av information med radiofrekventa signaler. Över 1,4 miljoner basstationer i världen och antalet ökar signifikant med införandet av tredje generationens teknik. Andra trådlösa nätverk som tillåter hög hastighet till Internet och tjänster, såsom trådlösa lokala nätverk, är också allt vanligare i hem, kontor och många offentliga områden (flygplatser, skolor, bostadsområden och tätorter). Eftersom antalet basstationer och trådlösa lokala nätverk ökar, så gör radiofrekventa exponering av befolkningen.

4. Medan elektriska och elektromagnetiska fält i vissa frekvensband har helt positiva effekter som tillämpas i medicin, andra icke-joniserande frekvenser, vare sig från extremt låga frekvenser, kraftledningar eller vissa höga vågor frekvens som används inom områdena radar, telekommunikation och mobil telefoni, verkar ha mer eller mindre skadliga, icke-termiska biologiska effekter på växter, insekter och djur, liksom den mänskliga kroppen, även när det utsätts för nivåer som ligger under de officiella gränsvärdena.

5. När det gäller standarder eller tröskelvärdena för utsläpp av elektromagnetiska fält av alla typer och frekvenser, rekommenderar församlingen starkt att ALARA (så lågt som rimligtvis är möjligt) Principen tillämpas omfattar både de så kallade termiska effekter och atermiska eller biologiska effekter av elektromagnetisk strålning eller strålning. Dessutom bör försiktighetsprincipen tillämpas när vetenskapliga utvärderingen inte gör det möjligt att fastställa risken med tillräcklig säkerhet. Mot bakgrund av den ökande exponeringen av befolkningen, särskilt för utsatta grupper som ungdomar och barn, kan det finnas extremt höga mänskliga och ekonomiska kostnaderna om tidiga varningar försummas.

6. Församlingen beklagar att trots kräver respekt för försiktighetsprincipen och trots alla rekommendationer, förklaringar och ett antal lagstadgade och lagstiftande framsteg finns det fortfarande en brist på reaktion på kända eller nya miljö-och hälsorisker och nästan systematiska förseningar i att anta och genomföra effektiva förebyggande åtgärder. Väntar för höga nivåer av vetenskaplig och klinisk fas innan åtgärder för att förhindra väl kända risker kan leda till mycket höga hälso-och ekonomiska kostnader, vilket var fallet med asbest, blyhaltig bensin och tobak.

7. Dessutom konstaterar församlingen att problemet med elektromagnetiska fält eller vågor och deras potentiella konsekvenser för miljö och hälsa har tydliga paralleller med andra aktuella frågor, t.ex. licensiering av läkemedel, kemikalier, bekämpningsmedel, tungmetaller eller genetiskt modifierade organismer. Det belyser därför att frågan om oberoende och trovärdighet vetenskaplig expertis är avgörande för att uppnå en öppen och balanserad bedömning av eventuella negativa effekter på miljön och människors hälsa.

8. Mot bakgrund av ovanstående rekommenderar församlingen att medlemsländer Europarådet:

8,1. i allmänna termer:

8.1.1. vidta alla rimliga åtgärder för att minska exponeringen för elektromagnetiska fält, särskilt för radiofrekvenser från mobiltelefoner, och i synnerhet exponering för barn och ungdomar som verkar vara mest i riskzonen från huvud tumörer;

8.1.2. ompröva den vetenskapliga grunden för de nuvarande standarder för exponering för elektromagnetiska fält som fastställts av Internationella kommissionen för icke-joniserande strålning, som har allvarliga begränsningar, och tillämpa ALARA principer, som omfattar både termiska effekter och atermiska eller biologiska effekter av elektromagnetisk strålning eller strålning ;

8.1.3. införa informations-och informationskampanjer om riskerna med potentiellt skadliga långtidseffekter biologiska effekter på miljön och människors hälsa, särskilt riktar sig till barn, tonåringar och unga människor i fertil ålder;

8.1.4. ägna särskild uppmärksamhet åt “elöverkänsliga” människor som lider av ett syndrom av intolerans för elektromagnetiska fält och införa särskilda åtgärder för att skydda dem, inklusive skapandet av våg-fria områden som inte omfattas av det trådlösa nätverket;

8.1.5. För att minska kostnaderna, spara energi och skydda miljön och människors hälsa, intensifiera forskningen på nya typer av antennen, mobiltelefon och DECT-typ enhet, och uppmuntra forskning för att utveckla telekommunikation baserade på andra tekniker som är lika effektiva, men vars effekter är mindre negativa för miljön och hälsa;

8,2. om privat användning av mobiltelefoner, DECT trådlösa telefoner, WiFi, WLAN och WiMAX för datorer och andra trådlösa enheter som babyvakter:

8.2.1. som förebyggande tröskelvärden för halter av långvarig exponering för mikrovågor inom alla inomhus, i enlighet med försiktighetsprincipen av högst 0,6 volt per meter, och på medellång sikt att reducera den till 0,2 volt per meter;

8.2.2. vidta lämpliga förfaranden för riskbedömning för alla nya typer av anordningar före licensiering;

8.2.3. att införa en tydlig märkning som anger förekomst av mikrovågor eller elektromagnetiska fält, sändningseffekten eller Specific Absorption Rate (SAR) i enheten och hälsorisker i samband med dess användning;

8.2.4. öka medvetenheten om potentiella hälsorisker DECT trådlösa telefoner, babyvakter och andra hushållsapparater som avger kontinuerliga pulsvågor, om allt elektrisk utrustning lämnas permanent i beredskap, och rekommenderar användning av trådbundna fasta telefoner i hemmet eller i annat fall, modeller som inte permanent avger pulsvågor;

8,3. om skydd av barn:

8.3.1. utvecklas inom olika departement (utbildning, miljö och hälsa) riktade informationsinsatser riktade till lärare, föräldrar och barn att varna dem för att de särskilda riskerna med tidig illa beaktas och långvarig användning av mobiltelefoner och andra enheter som avger mikrovågor;

8.3.2. för barn i allmänhet och särskilt i skolor och klassrum, ge företräde åt trådbundna Internet-anslutningar, och strikt reglera användningen av mobiltelefoner skolbarn i skolans lokaler,

8,4. om planering av elektriska kraftledningar och relä antenn basstationer:

8.4.1. införa åtgärder för stadsplanering för att hålla hög spänning kraftledningar och andra elektriska installationer på ett säkert avstånd från bostäder;

8.4.2. tillämpar strikta säkerhetsstandarder för hälsoeffekterna av elektriska system i nya bostäder;

8.4.3. minska tröskelvärden för relä antenner i enlighet med ALARA-principen och installera system för heltäckande och kontinuerlig övervakning av alla antenner,

8.4.4. bestämma platserna för nya GSM, UMTS, WiFi eller WIMAX antenner inte enbart beroende på operatörernas intressen, men i samråd med lokala och regionala myndigheter, närboende och sammanslutningar av berörda medborgare;

8,5. om riskbedömningen och försiktighetsåtgärder:

8.5.1. göra riskbedömning mer inriktning på prevention;

8.5.2. att förbättra riskbedömning standard och kvalitet genom att skapa en standard riskskala, vilket gör indikation på risknivån obligatoriska, driftsättning flera riskfaktorer hypoteser som skall studeras och med tanke på kompatibilitet med verkliga förhållanden;

8.5.3. fästa avseende vid och skydda “tidig varning” vetenskapsmän;

8.5.4. formulera en mänskliga rättigheterna orienterade definition av försiktighetsprincipen och ALARA principer;

8.5.5. öka den offentliga finansieringen av oberoende forskning, i synnerhet genom bidrag från industrin och beskattning av produkter som är föremål för offentlig forskning studier för att utvärdera hälsorisker;

8.5.6. skapar oberoende kommissioner för tilldelning av offentliga medel,

8.5.7. göra insyn i lobbygrupper obligatoriska;

8.5.8. att främja pluralistiska och motsägelsefulla debatter mellan alla intressenter, inklusive det civila samhället (Århuskonventionen).

1. Text som antagits av Ständiga kommittén, på uppdrag av församlingen, den 27 maj 2011 (se dok 12.608, betänkandet från utskottet för miljö, jordbruk och lokala och regionala frågor, föredragande:. Mr Huss)

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Euparlamentet – Förslag till betänkande om hälsoproblem i samband med elektromagnetiska fält

2004 2009

<Commission>{ENVI}Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet</Commission>

2008/2211

Date {19/12/2008}19.12.2008

FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

om hälsoproblem i samband med elektromagnetiska fält

(2008/2211(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: <Depute>Frédérique Ries</Depute>

INNEHÅLL

Sida

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION…………………………………………. 3

MOTIVERING……………………………………………………………………………………………………………. 7

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om hälsoproblem i samband med elektromagnetiska fält

(2008/2211(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–    med beaktande av artiklarna 137, 152 och 174 i EG-fördraget om en hög hälso- och miljöskyddsnivå,

–    med beaktande av rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält[1] och rapporten från kommissionen om tillämpningen av denna rekommendation av den 1 september 2008 (KOM(2008)0532),

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält)[2],

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse[3] och med beaktande av de respektive harmoniserade säkerhetsnormerna för mobiltelefoner och basstationer,

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/95/EG av den 12 december 2006 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser[4],

–        med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om halvtidsöversyn av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010[5],

–        med beaktande av sin resolution av den 10 mars 1999 om förslaget till rådets rekommendation om begränsning av befolkningens exponering för elektromagnetiska fält 0 Hz–300 GHz[6],

–    med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑…/2008), och av följande skäl:

A.  Elektromagnetiska fält förekommer naturligt och har därför alltid funnits på jorden. Under de senaste årtiondena har dock miljöexponeringen för källor med elektromagnetiska fält som skapats av människan regelbundet blivit allt fler på grund av efterfrågan på elektricitet, den allt mer specialiserade trådlösa tekniken och förändringar i den sociala strukturen. Det innebär att medborgarna i dag exponeras för en komplex blandning av elektriska och magnetiska fält i olika frekvensintervall, såväl i hemmet som på arbetet.

B.   Tekniken med trådlösa apparater (mobiltelefoner, WiFi, Wi-Max, Bluetooth, fasta trådlösa DECT-telefoner) anses vara en ”ren” teknik, vilket inte kan betraktas som ett bevis för att den är oskadlig för människors hälsa.

C.  En majoritet av EU-medborgarna, däribland i synnerhet ungdomar mellan 10 och 20 år, använder mobiltelefoner, som är funktionella och populära nyttoapparater. Det är dock fortfarande osäkert om de medför eventuella hälsorisker.

D.  Debatten inom forskarsamfundet om de eventuella hälsoriskerna i samband med elektromagnetiska fält har fördjupats sedan fastställandet den 12 juli 1999 av gränser för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) i rekommendation 1999/519/EG.

E.   Trots avsaknaden av formella slutsatser från forskarsamfundet har vissa nationella och regionala regeringar, i åtminstone nio EU-medlemsstater, men också i Kina, Schweiz och Ryssland, fastställt så kallade förebyggande exponeringsgränser som därmed är lägre än de som förespråkas av kommissionen och av SCENIHR (Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker).[7]

F.   Åtgärderna för begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält bör ställas mot de trygghets- och säkerhetsmässiga förbättringarna av livskvaliteten som apparater som skapar elektromagnetiska fält medför.

G.  Bland de vetenskapliga projekt som både väcker intresse och skapar debatt finns den epidemiologiska studien Interphone som unionen finansierat med ett belopp på 3 800 000 euro[8] och vars slutsatser har dröjt sedan 2006.

H.  Vissa kunskaper tycks det dock råda enighet om, i synnerhet kunskapen om att människor reagerar olika på exponering för mikrovågor, insikten att det är nödvändigt att som en prioritet genomföra exponeringstester under verkliga förhållanden för att utvärdera de icke-termiska effekterna av radiofrekvensfält (RF) och insikten om att barn är särskilt sårbara vid exponering för elektromagnetiska fält.[9]

I.    Det är minst sagt motsägelsefullt att unionen är behörig att lagstifta om och fastställa exponeringsgränser för effekterna av elektromagnetiska fält för arbetstagare men inte för befolkningen i allmänhet.

1.   Europaparlamentet upprepar begäran i sin ovannämnda resolution av den 4 september 2008 om att rådet ska uppdatera sin rekommendation 1999/519/EG med skärpta exponeringsgränser för all utrustning som sänder elektromagnetiska vågor i frekvensintervallet 0,1 MHz–300 GHz och därmed beakta bästa tillgängliga teknik på marknaden.

2.   Europaparlamentet betonar att det, utöver eller i stället för denna ändring av EU‑normerna, vore klokt om kommissionen i samordning med experter från medlemsstaterna och de berörda industrisektorerna (elbolag, teleoperatörer) utarbetade en vägledning med de tillgängliga och verkningsfulla tekniska alternativen för att minska exponeringen på en viss plats för elektromagnetiska vågor.

3.   Europaparlamentet preciserar att industrins aktörer redan kan vidta åtgärder beträffande vissa faktorer som exempelvis avståndet mellan den berörda platsen och sändarna, platsens höjd i förhållande till reläantennens höjd eller sändarantennens riktning i förhållande till bostadsområden, i det uttryckliga syftet att lugna och bättre skydda de personer som bor i närheten av denna utrustning.

  1. Europaparlamentet framhåller de åtgärder som vidtagits för att förhindra att mobil kommunikation och annan trådlös teknik som avger elektromagnetiska fält skadar miljön, och i synnerhet för att bekämpa klimatförändringarna.
  2. Europaparlamentet anser, mot bakgrund av de allt fler möjligheterna till rättslig prövning och de allt fler förbudsåtgärderna från de offentliga myndigheterna, att det ligger i det allmänna intresset att främja lösningar som bygger på en dialog mellan industrins aktörer, de offentliga myndigheterna och boendeföreningar om installationskriterierna för nya GSM-antenner eller högspänningsledningar, och att åtminstone se till att skolor, daghem, vilohem och vårdinrättningar ligger på ett rimligt avstånd från denna typ av utrustning.
    6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under mandatperioden 2009–2014 inleda ett omfattande program för elektromagnetisk biokompatibilitet mellan artificiellt skapade vågor och de vågor som den levande människokroppen avger naturligt, samt fastställa om mikrovågor på sikt har oönskade effekter för människans hälsa.

    7.   Europaparlamentet kräver att kommissionen hittar en lösning som gör att genomförandet av direktiv 2004/40/EG kan påskyndas och därigenom ser till att arbetstagare effektivt skyddas från elektromagnetiska fält, på samma sätt som de redan skyddas från buller och vibrationer genom andra gemenskapstexter.

    8.   Europaparlamentet konstaterar att offentliggörandet av slutsatserna av den internationella epidemiologiska studien Interphone systematiskt skjutits upp sedan 2006. I studien undersöks om det finns ett samband mellan användningen av mobiltelefoner och vissa typer av cancer, bland annat hjärntumör, svulster kring hörselnerven och tumörer i öronspottkörteln.

    9.   Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att Interphone-studiens samordnare Elisabeth Cardis, utifrån de aktuella kunskaperna, uppmanar till försiktighet och rekommenderar att barn använder mobiltelefoner i rimlig utsträckning och helst använder fasta telefoner.

    10. Europaparlamentet anser hursomhelst att det åligger kommissionen, som har bidragit med 3 800 000 euro till finansieringen av denna globala studie, främst genom det femte ramprogrammet för forskning och utveckling, att be de ansvariga för projektet att förklara varför ingen slutlig version av studien publicerats och att omedelbart informera parlamentet och medlemsstaterna om ett eventuellt svar.

    11. Europaparlamentet föreslår även att kommissionen, för den politiska och budgetmässiga effektivitetens skull, omfördelar gemenskapsfinansieringen avsatt för studier om elektromagnetiska fält till en global informationskampanj riktad till ungdomar i EU om god praxis för användning av mobiltelefoner, som exempelvis att använda hands free-kit, ringa korta samtal och använda telefonen i områden med god mottagning.

    12. Europaparlamentet föreslår att en delegation som ska utvärdera den vetenskapliga integriteten tillsätts inom ramen för mandatet för Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik för att hjälpa kommissionen att förebygga den eventuella uppkomsten av en risksituation, intressekonflikter eller till och med bedrägerier i ett sammanhang med ökad konkurrens bland forskare.

    13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, med beaktande av allmänhetens oro i många medlemsstater, att samarbeta med alla berörda aktörer, som t.ex. nationella experter, icke‑statliga organisationer och industrisektorer, för att förbättra tillgängligheten och tillgången till aktuell information om trådlös teknik och skyddsstandarder som är förståelig för lekmän.

    14. Europaparlamentet kritiserar vissa teleoperatörers särskilt aggressiva marknadskampanjer under helgerna i slutet av året, som exempelvis försäljningen av mobiltelefoner som enbart riktar sig till barn eller paket med ”gratisminuter” till ungdomar.

    15. Europaparlamentet föreslår att unionen i sin politik för inomhusluftens kvalitet inför en undersökning av ”trådlösa” hushållsapparater, som exempelvis WiFi för Internetanslutning och DECT-telefoner, vilka har blivit vanliga under de senaste åren på offentliga platser och i bostäder, och vilka kontinuerligt exponerar medborgarna för mikrovågor.

    16. Europaparlamentet kräver, för att ständigt förbättra konsumentinformationen, att Cenelecs tekniska normer ändras så att en obligatorisk märkning införs som anger den utsända effekten och att alla ”trådlösa” apparater sänder ut mikrovågor.

    17. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i samordning med medlemsstaterna och Regionkommittén främja införandet av en enhetlig norm för att minimera de boendes exponering vid utbyggnad av högspänningselnät.

    18. Europaparlamentet är allvarligt oroat över att försäkringsbolagen tenderar att inte täcka riskerna med elektromagnetiska fält i sina ansvarsförsäkringar, vilket innebär att de europeiska försäkringsbolagen uppenbarligen redan tillämpar sin egen version av försiktighetsprincipen.

    19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament, Regionkommittén och WHO.

    MOTIVERING

    Inverkan av elektromagnetiska vågor på hälsan: hur fungerar det?

    En av människokroppens mest originella och förvånande egenheter är säkerligen dess förmåga att naturligt skapa elektriska fält, främst på grund av dess biologiska funktion. Det är därför som den elektriska aktiviteten i hjärtat och hjärnan kan registreras genom EKG och EEG. Interagerar denna naturliga elektriska aktivitet med de elektromagnetiska fält som mänsklig verksamhet skapar? Hur absorberar människokroppen de elektromagnetiska vågor som avges av så olika apparater som radio, tv, mikrovågsugnar, mobiltelefoner, reläantenner eller högspänningsledningar?

    Dessa frågor ger upphov till en stor vetenskaplig osäkerhet som de offentliga myndigheterna ännu inte till fullo insett vidden av. Det är det som detta initiativbetänkande handlar om. Betänkandet har utarbetats fullständigt oberoende och föredraganden väljer inte sida i den vetenskapliga debatt som rasar om frågan med elektromagnetiska fält. Det främsta syftet med detta betänkande är att genom ett tiotal konkreta förslag ge svar till medborgarna, oavsett om de endast använder dessa apparater och/eller om de bor nära reläantenner eller högspänningsledningar. Allt fler medborgare oroar sig nämligen för inverkan på hälsan av denna kontinuerliga exponering för mikrovågor.

    EU-rekommendationerna följs dåligt i medlemsstaterna

    Eftersom inga befogenheter ges i fördragen finns det ingen EU-lagstiftning som tvingar medlemsstaterna att vidta åtgärder beträffande lågfrekventa och extremt lågfrekventa vågor. Dessa avges i dag främst av mobiltelefonmaster och trådlös teknik.

    Därför har EU-normer för medborgarnas exponering fastställts i rådets rekommendation av den 12 juli 1999 om begränsning av befolkningens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz).

    Dessa normer är helt i linje med de normer som förespråkas av Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning (ICNIRP), som är en icke-statlig organisation som är officiellt erkänd av Världshälsoorganisationen (WHO) och som utvärderar vetenskapliga rön från hela världen.

    I rådets rekommendation fastställs följande gränsvärden:

    1.                   GSM (900 MHz): 41,25 volt/meter.

    2.                   GSM (1 800 MHz): 58,33 volt/meter.

    3.                   UMTS (2 100 MHz): 61 volt/meter.

    Inget hindrar dock att medlemsstaterna antar strängare skyddsnormer: inte mindre än nio medlemsstater har redan gjort det på nationell eller regional nivå, däribland Grekland, Polen och senast Belgien.

    I Luxemburg, som är en stat som föredraganden väl känner till, har regeringen sedan slutet av år 2000 riktat in sig på att tillämpa försiktighetsprincipen genom att fastställa ett maximalt värde för elektriska fält på 3 volt/meter för sändare som är belägna där människor vistas. Den luxemburgska befolkningen har praktiskt taget ett 14 gånger så starkt skydd mot elektromagnetiska fält som de övriga EU-medborgarna.

    På EU-nivå är avsaknaden av samordning av medlemsstaternas politik på detta område beklaglig. Enligt föredraganden åligger det kommissionen att införa en tydlig politik för elektromagnetiska vågor (på områdena konkurrenskraft, innovation, hälsa och konsumentinformation) som inte kan komma att reduceras till den nuvarande splittringen med ett fåtal projekt som finansieras av GD Forskning.

    Föredraganden anser att ett alternativ i nuläget kan vara aktuellt: svaret vore säkerligen en politisk lösning där de fastställda gränsvärdena anpassas regelbundet (i linje med den nya tekniken på marknaden och resultaten av nya epidemiologiska studier) och garanterar en hög konsumentskyddsnivå, och framför allt en hög skyddsnivå för barn, utan att för den sakens skull störa mobiltelefonnätens funktionssätt.

    Detta är det tillvägagångssätt som valts av Europeiska miljöbyrån i Köpenhamn, som i september 2007 djärvt nog rekommenderade de offentliga myndigheterna i de 27 medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bättre skydda allmänheten, ”lämpliga och proportionerliga åtgärder för att undvika allvarliga hot”. Denna rekommendation var ett viktigt steg framåt på området och uppmaningen till handling står i kontrast mot det status quo som Världshälsoorganisationen förespråkar.

    WHO tycks faktiskt vilja ”maska” och har tänkt skjuta upp en fullständig bedömning av inverkan av elektromagnetiska vågor på människor till 2015!

    Omröstningarna den 10 mars 1999 och den 4 september 2008: Europaparlamentet framhärdar och skriver under

    Redan för tio år sedan rekommenderade parlamentet att man skulle vara vaksam beträffande de EU-normer som fastställts för att skydda medborgarna från mikrovågor. Detta var en illa dold kritik av Europeiska kommissionen och rådet, eftersom föredraganden Gianni Tamino varken mer eller mindre förespråkade tillämpningen av försiktighetsprincipen och av ”Alara”-principen (”as low as reasonably achievable”), enligt vilken exponeringen för strålning ska begränsas så mycket som rimligen är möjligt.

    Detta var en tydlig målsättning, som Europaparlamentet helt och hållet bekräftade med avseende på den känsliga frågan med exponeringsgränser vid sin omröstning den 4 september 2008 om halvtidsöversynen av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010.

    Omröstningen, där ledamöterna var närmast enhälliga (522 röster för och 16 mot), innebar att rådet uppmanades att ”ändra sin rekommendation 1999/519/EG för att beakta bästa praxis på nationell nivå och samtidigt fastställa strängare exponeringsgränser för all utrustning som sänder elektromagnetiska vågor i frekvensintervallet 0,1 MHz–300 GHz”.

    Föredraganden är medveten om att frågan om gränsvärden faller under staternas och regionernas exklusiva behörighet och föredrar att här betona de tillgängliga alternativen för industrins aktörer när det gäller att förebygga alla hälsorisker: ett alternativ är att göra som de österrikiska myndigheterna, som höjt reläantennerna för att bättre sprida sändningsfrekvensen.

    Det måste också erkännas att EU-medborgarnas vardagsmiljö under de senaste tio åren avsevärt förändrats genom den större tillgången till trådlös teknik (fasta trådlösa DECT‑telefoner, mobiltelefoner, UMTS-, WiFi-, Wi-Max- och Bluetooth-sändning och babyvakter etc.). När man konstaterar att denna nya teknik tillkommit och finns överallt på arbetsplatser, bibliotek och i hemmen, måste man också godkänna att dessa apparater blir föremål för en utvärdering innan de saluförs på marknaden och mer generellt att exponeringsgränser för mikrovågor fastställs för bostäder. Alternativet skulle riskera att innebära en underlåtenhet att försöka hjälpa konsumenter i fara!

    Detta klimat med förtroende, som för närvarande saknas, bör återuppbyggas under de kommande åren med medborgarna, konsumenterna och de boende, men även med forskarsamfundet. Föredraganden har medvetet valt att inte hänvisa till någon redan publicerad studie eller handling, förutom studier och handlingar från Europaparlamentet, eftersom det är uppenbart att forskarna fortfarande är oeniga i fråga om elektromagnetiska vågor och de eventuella hälsoriskerna.

    Interphone-studien: ett skolexempel

    Föredraganden vet på goda grunder att det faktum att ämnet ger upphov till kontroverser hör till det normala inom vetenskapen: den debatt som i åratal har lett till splittring om klimatförändringarna och dess orsaker gör att vi blir påminda om frågan!

    Men det är ändå svårt att godta att studier ”läggs på is” för att experterna inte lyckas enas om en slutsats, framför allt när offentliga EU-medel står på spel.

    Interphone-studien är ett verkligt skolexempel i detta avseende. Studien initierades 1998 och påbörjades 2000, och har framför allt sagts vara det mest kompletta forskningsprojektet eftersom det omfattar inte mindre än tolv stater i världen och ett exemplariskt protokoll för att maximalt öka förmågan att upptäcka risken för vissa typer av cancer. Studiens resultat låter dock fortfarande vänta på sig, och detta sedan 2006, och man kan fråga sig om studien någonsin kommer att ge ett tydligt svar.

    Föredraganden är också medveten om den oerhörda pressen på forskarna och vill därför stödja dem i detta sammanhang med ökad konkurrens, där en upptäckt endast betyder något om den blir en innovation och om den publiceras i de största vetenskapliga tidskrifterna. Föredraganden anser att det är viktigt att förändra funktionssättet för kommissionens vetenskapliga kommittéer och föreslår två enkla sätt att göra detta.

    Det första förslaget är att se till att alla berörda aktörer är rättvist representerade i de vetenskapliga kommittéerna, däribland aktörer från icke-statliga organisationer och konsumentsammanslutningar. Det andra förslaget är att för öppenhetens skull och för att kunna garantera en effektiv kontroll, föreslå att Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik även ska få i uppdrag att utvärdera den vetenskapliga integriteten. Denna typ av kontroll, som redan införts inom de nationella vetenskapliga institutionerna, skulle vara ett värdefullt stöd för kommissionen när det gäller att förebygga eventuella risksituationer, intressekonflikter eller till och med bedrägerier inom forskningen.

    -Sammanfattningsvis vill föredraganden påpeka att han tagit del av många dokument i vilka det klargörs att försäkringsbolagen generellt sett vägrar att täcka risken med skadeståndsansvar i samband med elektromagnetiska fält. När man känner till försäkringsbolagens förmåga att utvärdera alla typer av risker och att bedöma framtiden har man rätt att fråga sig varför de infört sin egen tillämpning av försiktighetsprincipen.

    [1] EGT L 199, 30.7.1999, s. 59.

    [2] EUT L 159, 30.4.2004, s. 1.

    [3] EGT L 91, 7.4.1999, s. 10.

    [4] EUT L 374, 27.12.2006, s. 10.

    [5] Antagna texter, 4.9.2008, P6_TA(2008)0410.

    [6] EGT C 175, 21.6.1999, s. 129.

    [7] Yttrande av den 21 mars 2007 antaget vid det 16:e plenarsammanträdet.

    [8] Programmet Livskvalitet med avtalsnummer QLK4-1999-01563.

    [9] STOA-studie från mars 2001 om fysiologiska och miljömässiga effekter av elektromagnetisk icke-joniserande strålning, PE297.574.

 

 

Publicerat i EU-parlamentet | Lämna en kommentar

Anders Ahlbom avslöjar här sin koppling till mobilindustrin vilket jag tipsade Journalisten Mona Nilsson

Anders Ahlbom är mobilindustrins lobbyist det är anmärkningsvärt att han är anställd att bevaka hälsoriskerna med mobilstrålningen

Postad den 05 februari, 2011 av Solveig Silverin

Detta inlägg är under bearbetning och är alltså inte färdigredigerat, men jag blev så upprörd när jag läst denna artikel på FAS hemsida att jag lade in den direkt innan jag kommenterat den färdigt.

Anders Ahlboms bolag som visat att han är en lobbyist för telekomindustrin:

”Bolaget skall bedriva konsultverksamhet inom områdena EU affairs, särskilt reglering, specifikt inom telekommunikationer, IT, miljö- och energireglering samt medicinsk teknik, stöd med public affairs och corporate communication inom telekommunikationer, IT, miljö- och energireglering samt medicinsk teknik, stöd med marknadsföring och produkter inom telekommunikationer, IT, miljö- och energireglering samt medicinsk teknik, handel med värdepapper samt därmed förenlig verksamhet”.

Låg risk att mobilen orsakar

hjärntumör

Anders Ahlbom

Anders Ahlbom, februari 2011

Sannolikheten för att strålning från mobiltelefoner orsakar hjärntumörer är låg. Återkommer om Interphonstudien

Det finns heller inte mycket som talar för att begreppet elöverkänslighet över huvud taget har någon vetenskaplig relevans. Nej inte om man hänvisar till industrins tillrättalagda forskning dessa provokationsstudier vars metodik är helt ovetenskaplig och borde inte godkännas som metodik. Men oavsett vetenskapen, är det verkligheten som är sanningen 9 miljoner tyskar kan inte ha fel inte heller alla de elöverkänsliga som finns i Sverige, Norge, Finland, Frankrike, Kina, USA, Danmark ja i hela världen där man byggt ut digital trådlös kommunikation. Ohälsan ökar i form av hjärntumörer, sömnproblem, elöverkänslighet och psykisk ohälsa.

Jag visar i mina diagram här hur ohälsan ökar när GSM och 3G systemen byggs ut det är väldigt tydligt.

Det menar professor Anders Ahlbom som kontinuerligt följer forskningen om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält. Den här årliga FAS-rapporten  gällande elöverkänslighet har bara presenterat  forskning på mobiltelefons hjärntumörer och det är inte elöverkänslighet

Om jag inte minns helt fel så har inte FAS givit några anslag efter 2000 till forskning på elöverkänslighet. Ahlbom själv sett till att stoppa all forskning på elöverkänslighet.

Sedan åtta år tillbaka har FAS regeringens uppdrag att bevaka vad som händer på det här området. Uppdraget utförs av en forskargrupp under ledning av Anders Ahlbom, som till vardags är chef för Institutet för Miljömedicin vid Karolinska Institutet i Solna.Och på så sätt har han kunnat stoppa all forskning på elöverkänslighet.

– Skälet till att den här forskningen bedrivs är inte en biologiskt grundad hypotes om hälsorisker, utan att det rör sig om en ny teknik som sprids till praktiskt taget alla människor på hela jorden och att det finns en allmän oro om vad som händer när man utsätts för elektromagnetiska fält, förklarar Anders Ahlbom. Det finns inte en allmän oro, folk blir bevisligen sjuka av strålningen från sändarna bara i Tyskland har 9 miljoner problem ,  hur många vi är i Sverige vet vi inte men det finns elöverkänsliga i hela världen idag. Se mitt  diagram som visar hur ohälsotalet ökar när man bygger ut den digitala trådlösa tekniken.

– Vi har ingen anledning att tro att det skulle finnas några risker, men om det skulle vara så vill man ju upptäcka dem så snabbt som möjligt. Eftersom det finns en beprövad erfarenhet sedan minst 80 år tillbaka att radiofrekvent strålning ger hälsoproblem och att  så a många blivit sjuka av strålningen så finns det skäl att befara att vår unga generation kan skadas allvarligt, Kan vuxna bli sjuka så kan barn bli sjuka.

Nyligen publicerade FAS den åttonde årsrapporten, där gruppen bland annat har granskat forskningsläget när det gäller sambandet mellan mobiltelefoni och hjärntumörer. Rapporten, Forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält, kan antingen laddas ned som en pdf-fil eller beställas från www.fas.se/bokhandel.Det finns ingen ny forskning på elöverkänslighet det som rapporteras är gammal skåpmat.

– Där är vi nu rätt säkra på att det inte finns något samband, åtminstone inte efter 10–12 års användning. För längre tider än så finns begränsat med data. Dessutom finns det områden som inte studerats ännu, till exempel när det gäller mobiltelefoni bland barn och ungdomar. Det finns dock inga skäl att tro att det föreligger några risker där heller, säger Anders Ahlbom. Återkommer närmre om detta påstående som är ren lögn

Trots dessa glädjande besked är det inte alltid som forskarnas rön möts av positiva reaktioner.

– Jag är väldigt nöjd med att vi inte hittar några risker. Alla borde vara lyckliga över det, men det finns alltid en grupp som blir missnöjda och tror att vi döljer något, säger han. Hade det varit sant hade jag varit den första att jubla och lagt detta engagemang åt sidan för att göra nått roligare.

Forskarna i stort sett överens

Anders Ahlboms grupp har alltså haft det här regeringsuppdraget i åtta år, men forskningen om effekter av att utsättas för elektromagnetiska fält är äldre än så. För drygt tjugo år sedan var forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska fält ett mycket omstritt forskningsområde. Forskarna är inte alls överens bara i Sverige finns Lennart Hardell, Salfordgruppen, Igor Belyaev, några forskare knutna till Sverige som sett mycket allvarliga biologisk påverkan av mobilstrålningen.

Då handlade det mycket om strålning från bildskärmar och om magnetfält kring kraftledningar och det fanns stora motsättningar mellan etablerade forskare. Idag handlar det mest om elektromagnetiska fält och mobiltelefoni och där råder det hygglig samstämmighet mellan forskarna, enligt Anders Ahlbom. Man fann visst hög strålning vid vissa bildskärmar, en strålning som var så hög att kvicksilverångan ökade från amalgamplomberna (Arbetsmiljöfonden: Effekter på amalgam orsakade av magnetfält från bildskärmar 1524) så plomberna sprack sönder. Och vi kan tacka fackföreningarna TCO och SIF som uppmärksammade detta då ett stort antal av deras medlemmar blev skadade av bildskärmarna. Fackföreningarna ställde därför krav på lågstrålande bildskärmar som TCO-märktes.

Även om det aldrig kom fram vetenskapliga bevis för att bildskärmsstrålningen var hälsofarlig ledde debatten till att tillverkarna tog fram tekniska lösningar som gjorde att exponeringen – och därmed det eventuella problemet – försvann. På liknande sätt kan magnetfält kring kraftledningar begränsas på teknisk väg. För mobiltelefonin har utvecklingen av bland annat hands-free haft motsvarande effekt. Att det inte kom fram vetenskapliga bevis att folk blev skadade av  bildskärmarna berodde på att man stoppade fortsatt forskning. Istället  fick  ansvariga väldigt bråttom att tysta ner denna arbetsskada. Det var nämligen väldigt många som blev bildskärmsskadade och man ville slippa ge dessa människor, som fick ett livslångt handikapp, någon  arbetsskadeersättning.

Inget talar för elöverkänslighet

Jag förstår att de nu vill tysta ner denna strålskada så att industrin skall slippa riskera skadeståndskrav

Men det är inte bara risken för cancer eller andra allvarliga sjukdomar som oroat användarna. Många har klagat över symtom som huvudvärk och trötthet vid till exempel bildskärmsarbete. Dessa besvär brukar beskrivas som elöverkänslighet. Inte heller där har forskarna funnit något belägg för ett samband. Anders Ahlbom vet väldigt lite om elöverkänslighet förstår jag när jag läser detta, så enkelt är det inte folk fick andra mycket allvarliga neurologiska /medicinska störningar som koordinationsproblem, ögonproblem, yrsel, muskelvärk, sveda i huden och svåra hudskador.

– Det finns väldigt lite som tyder på att begreppet elöverkänslighet existerar. Många forskare talar om en ”nocebo-effekt”, alltså en effekt som uppstår på grund av negativ förväntan. Det verkar vara en fullt möjlig förklaring, säger Anders Ahlbom. Nocebo-effekt detta hittade dom på för att bortförklara vissa resultat som inte gynnade industrins intresse återkommer mer om detta

Forskningen har alltså pågått länge och man har inte funnit några belägg för hälsorisker eller elöverkänslighet. Frågan är om man då verkligen behöver fortsätta med denna forskning. Eftersom jag har alla  ansökningar till FAS från 1994 fram till 2007 så kan jag svart på vitt redovisa att Ahlbom ljuger här också. Man stoppade all relevant medicinsk forskning

– Många frågar sig det, men vi tycker nog att det här är så viktigt och berör så många att man bör följa det ytterligare en tid. Om forskarna skulle ha missat något är det allvarligt om man upptäcker det för sent, säger Anders Ahlbom.

Exponering i den allmänna miljön

I de årliga rapporterna uppmärksammar forskargruppen de viktigaste vetenskapliga framstegen inom området som gjorts under det senaste året. I  2010 års rapport lyfts framför allt två studier fram.

Den ena är från det schweiziska nationella forskningsprogrammet och sammanfattar relevanta resultat av exponering i den allmänna miljön.

– Den studien ger för första gången en bra beskrivning av vad det finns för källor till elektromagnetiska fält i den allmänna miljön och varifrån folk får sin huvudsakliga exponering utöver från den egna mobiltelefonen. Det handlar framför allt om basstationer och trådlösa telefoner, säger Anders Ahlbom.

Jämfört med den exponering som sker från den egna mobiltelefonen är dock nivåerna från dessa källor väldigt låga.

– Här vill jag ändå efterlysa mer systematiska undersökningar, till exempel genom att man fäster en exposimeter – ett slags mätinstrument – på representativa urval av individer för att mäta vilka doser man får i sig under till exempel en vecka. Detta har saknats, men nu börjar det komma i liten skala, säger Anders Ahlbom.

Ledande forskare ska ge svar

Det andra som lyfts fram i rapporten är den stora så kallade Interphone-studien om eventuell risk för hjärntumör vid mobiltelefonianvändning. Denna bekräftar alltså vad tidigare rapporter sagt, nämligen att det inte finns anledning till oro.

Det hindrar inte att just denna fråga sannolikt blir en av de dominerande även under 2011. I maj kommer nämligen världshälsoorganisationen WHO:s cancerforskningsinstitut IARC att samla ledande forskare för att försöka få fram ett slutgiltigt besked i frågan om mobiltelefoni kan vara cancerframkallande eller inte.

– Det finns fem svar att välja på, säger Anders Ahlbom. De kan säga att strålningen är cancerframkallande, att den troligen är cancerframkallande, att den möjligen är cancerframkallande, att den inte är cancerframkallande eller att det inte går att ge ett säkert svar.

Det skulle alltså innebära att forskningen på området måste fortsätta trots att indikationer på skadlig påverkan saknas?

– Ja, och detta är en intressant fråga i sig: När kan vi med säkerhet säga att det inte finns någon risk?

Hur länge kan vi leva?

För egen del har Anders Ahlbom allt mer börjat ägna sig åt en fråga som han tycker blivit allt intressantare. Det gäller den demografiska utvecklingen och hur samhället kommer att påverkas av att vi får allt fler äldre.

Hur länge kan livslängden och medellivslängden fortsätta öka, frågar han sig. Det finns ingenting som nu tyder på att det finns något stopp. Och vad betyder det att allt fler människor lever allt längre? Blir det verkligen en enorm belastning på sjukvården? Det är inte säkert för dagens gamlingar är mycket friskare.

Enligt Anders Ahlbom är demografin ett eftersatt område inom forskningen.

– Befolkningen är ju landets viktigaste resurs. Därför borde de här frågorna ha en större plats i svensk forskning, säger han.

Text och bild: Bengt Rolfer

Publicerat i Lobbyist - Anders Ahlbom | Lämna en kommentar

Dr Barrie i en intrevju om hur mikrovågor påverkar oss mentalt

 

Dr Barrie i en intervju HÄR om hur mikrovågor påverkar oss och hur de kan påverka oss mentalt både med och utan chippning

Under de två dagarna i intervjun berörde vi  många olika ämnen, men huvudtemat var missbruk av mikrovågor som en hemlig och dold stealth vapen, som har funnits i minst 50-60 år. Denna typ av vapen har tagit många olika former genom åren och det är fortfarande används i många olika typer av inriktning, även till den grad att döda runt om i världen.

Publicerat i Mikorvågor och Mind Control | Lämna en kommentar