Professor Dariusz Leszczynski – Det kan inte komma som någon överraskning att den mänskliga kroppen kan reagera på elektromagnetiskt fält

http://communities.washingtontimes.com/neighborhood/between-rock-and-hard-place/2012/apr/1/european-experts-disarray-over-ehs-electromagnetic/

Dariusz Leszczynski

HELSINGFORS, April 1, 2012

Översättning från gooogle

Korrekt funktion av människokroppen är beroende av ”elektricitet”. Vad vi känner och vad vi tycker regleras av rörelser av elektriska laddningar inom och i-mellan våra celler.

Därför bör det inte komma som någon överraskning att den mänskliga kroppen vid en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält kan orsaka störningar i den normala fysiologiska elektriska signalering i vävnader och organ.

Vad är en tillräckligt stark elektromagnetiskt fält? Det finns några generella regler som används för att förse oss med säkerhet gränser för exponering. Men som med allt vi möter, det finns undantag.

Människors kroppar är lika, men inte helt samma sak. Variationer i våra gener leder till så kallade individuella känslighet för kemikalier, inklusive läkemedel eller strålning.

Vissa människor får pollen eller damm allergi, men de flesta gör det inte. Några få lungcancer från tobaksrök men inte alla rökare gör. Vissa blir lätt solbrända medan andra inte gör det.

Var och en av oss är åtminstone något skiljer sig från de andra, och medan säkerhet gränsvärden vanligtvis skyddar de allra flesta, det kommer alltid att finnas en minoritet som är mer känslig och reagerar på exponeringsnivåer som är ännu lägre än de generella säkerhetskraven.

Några av de känsliga personer är lätta att skydda – inte röka, inte solbränna, ta antihistamin.

Det finns en grupp känsliga människor som är svåra att definiera och svårt att skydda i den aktuella elektromagnetiska-teknik-beroende värld. En sådan grupp av personer är känsliga, mer än andra, att människan elektromagnetisk strålning. Denna grupp måste finnas eller att vi skulle behöva skriva våra medicinska böcker.

Vi bara vet inte hur man hittar dem.

För närvarande är dessa själv diagnosen elektromagnetiska överkänsliga personer. EHS finns inte som en officiell sjukdom med känd uppsättning av symptom, en känd uppsättning diagnostiska tester och en känd metod för klinisk behandling.

Anledningen till behovet av självdiagnos är att forskarna inte köra tillräckligt relevanta vetenskapliga studier som tillförlitligt skulle avgöra om Elöverkänslighet orsakas av EMF eller andra medel.

Under de senaste dagarna producerade europeiska experter två motsatta synpunkter på EHS.

Den första vyn presenteras i en nyligen publicerad artikel ”vissa människor överkänsliga för elektromagnetiska fält?”. Författarna, fyra experter från Norge, Storbritannien, Sverige och Nederländerna, kalla det ”systematisk genomgång av vetenskapliga studier”, även om det är en kort, icke-peer-reviewed ny utvärdering av två tidigare publicerade översiktsartiklar.

Den andra är ”riktlinje av den österrikiska Medical Association (ek) för diagnos och behandling av EMF-relaterade hälsoproblem och sjukdomar (EMF syndrom)”. Författarna kallar det ”Consensus papper Österrikes Medical Association EMF Working Group (OAK AG-EMF)”.

Den ”systematiska review” kommer till följande slutsats:

”De symtom som upplevs av människor som rapporterar elöverkänslighet är utan tvekan verkliga och kan ibland ha en dramatisk effekt på personens livskvalitet. Men, väl utformade experimentella studier har upprepade gånger visat att dessa symtom inte utlöses av exponering för elektromagnetiska fält. Vetenskapliga studier har inte heller att identifiera eventuella fysiologiska förändringar hos personer med elöverkänslighet som en följd av exponering för elektromagnetiska fält … ”.

Mest förbryllande och oroande är uttalande ”väl utformade” Studier som visar bristande orsakssamband mellan elöverkänslighet och exponering EMF.

Författarna till ”systematiska” används två recensioner publicerade 2005 och 2010, som grund för denna publikation.

Enligt författarna analyserat 2005 års översyn 31 EHS studier av vilka sju visade EMF orsakar EHS. Kan dock två av dessa sju studier inte replikeras, hade tre fel i dataanalys och två gav motstridiga (motsatta effekter) resultat.

Författarna nämnde inte kvaliteten på de 24 negativa MHS studier som ingår i 2005 års översyn. Detta är en vanlig praxis i EMF forskning. Positiva studier, som visar effekter av elektromagnetiska fält, håller på att analyseras i detalj för de eventuella fel som leder till observation av effekter. Negativa studier är mest allmänt accepterade för sitt nominella värde och deras kvalitet inte ifrågasättas eftersom de ger bevis ”som förväntat”.

Det är en väldigt fel metod som snedvrider bevisen. Fel i studiedesign eller analys av data kan leda till någon effekt resultat. De icke-effektstudier bör också utvärderas för att de är korrekta och deras förmåga att visa vad de påstår sig visa.

I översynen 2010 har ytterligare 15 studier analyseras och ingen av dem har visat positiv effekt.

Därför skulle det vara intressant att veta vad var ”väl utformade studier” som gjorde författarna till ”systematiska” säker på att det inte finns något samband mellan elöverkänslighet och EMF.

Det stora problemet, enligt min mening, är att alla studier som ingår i 2005 och 2010 recensioner i praktiken alla befintliga EHS analys forskning, inte behöver metodiskt förmåga att upptäcka EHS eller bevisa / motbevisa dess existens och dess kausalitet samband med EMF. Dessa studier baseras på subjektiva uppgifter från små grupper av volontärer som deltar i experiment.

Villkor för experiment och stämningen på platsen är vissa orsaker till stress som påverkar svar och reaktioner försökspersoner. Data som erhållits i dessa studier inte är objektiv och benägna att studera och motiv-beroende fel.

Nämns som objektiva data av författarna till ”systematisk granskning”, mätningar av blodtryck eller hjärtfrekvens inte helt objektiv. Experimentell stress kan lätt påverka dem och göra resultatet av mätningen delvis subjektiv och därför opålitliga.

Den andra EHS-story som kommer från Europa är riktlinjerna för österrikiska läkare. Författarna anger följande:

”Den österrikiska Medical Association har utvecklat en riktlinje för differentiell diagnos och eventuell behandling av ospecifika stressrelaterade hälsoproblem som är förknippade med elektrosmog.”

Det betyder helt enkelt att österrikiska läkare tycker att EHS finns, vad står i direkt motsättning till ingåendet av ”systematisk granskning” av de fyra europeiska experter.

Experterna motsäger varandra. Vem har rätt? Bara bättre forskning, med metoder som ger riktigt objektiva data lösa detta dödläge. Fortsättning av forskning där man använder dagens konstruktioner kommer inte att ge svar och kommer att leda till slöseri med tid och pengar och kommer att sprida frustration bland de själv diagnosen EHS drabbade och vissa forskare. Det finns ett akut behov av en ny metod för detta ämne.

En intressant öppning för en sådan ny strategi från två studier som publicerats av japanska forskare under 2002 och 2003. Studierna verkar ”glömt”. Ingen upprepade dem, ingen nämner dem i samband med EHS debatt – varken EHS drabbade eller vetenskapsmän.

Studierna har visat att mobilstrålning kan förbättra allergiska reaktioner. Intressant nog är stor del av MHS symptom, som beskrivits av MHS lider, allergi-liknande symptom. Kan det vara så att en del av EHS drabbade har allergiska reaktioner förstärkas av mobiltelefon strålning?

Sådana studier som dessa från Japan och andra studier som analyserar molekylär nivå svaren från människokroppen utsätts för mobilstrålning är det enda sättet att förklara orsakerna till elöverkänslighet och ge ledtrådar till behandling. EHS kommer inte att förklaras och bekräftas genom att fråga patienterna hur de mår. En ny strategi med nya forskningsmetoder behövs för att ta itu med EHS frågan.

***

Annonser

Ett Svar på VoF:s blogg om Mora kommun Årets Förvillare där jag informerar om metodiken i dessa provokationsstudier

Wikipedia har ju VoF kapat, så den ”uppslagsboken” är totalt värdelös om man är ute efter faktainformation. VoF finns också i Norge men där är VoF seriösa, men VoF i Sverige är ökända både i Norge och Danmark.

Provokationsstudierna är ingen seriös forskning. Det är enbart ett spel för galleriet. Mobilindustrin har nogsamt forskat fram och implanterat ordentliga felkällor i metodiken så att de inte riskerar få ett signifikant resultat. De är så livrädda att de till och med nu anser att det inte är viktigt att nyttja elöverkänsliga testpersoner, men i resultatet heter det ändå alltid att man inte kunnat se ett samband mellan elöverkänslighet och EMF.

Studien från 1991 var en mycket välgjord studie men ingen har vågat återupprepa den. Vad man lärde sig av den var hur man skulle undvika en metodik som riskerar ge ett signifikant resultat.

Datakillen Per vill gärna ge sken av att man skall bunta ihop alla 125 som om det vore ett enda testtillfälle, men så var inte studien upplagd. Det var en enda test den sista, som gav ett 100%-igt resultat. Vilket berodde på en välgjord metodik där man eliminerade felkällorna successivt. Detta kallas för vetenskaplig forskning, att först ta fram en metodik med så få felkällor som möjligt. Annars är ju forskningsresultaten värdelösa.

Studie – Koppling mellan neurovegetative och hematologiska (samma symtom som vid elöverkänslighet) effekter i fält från transformatorstation

 

Google-översättning

Arch Environ Health. 1998 Mar-april, 53 (2) :87-92.
Studiet av mänskliga neurovegetative och hematologiska effekter av miljö lågfrekventa (50-Hz) elektromagnetiska fält som produceras av transformatorer.
Bonhomme-Faivre L, Marion S, Bezie Y, Auclair H, Fredj G, Hommeau C.
Källa
Service de Pharmacie, Hôpital Paul Brousse, Villejuif, Frankrike.

abstrakt
En kartläggning av neurovegetative och hematologiska sjukdomar har utförts i en population (n = 13) exponerade yrkesmässigt till miljö elektromagnetiska fält, var befolkningen matchas med 13 kontrollpersoner. De exponerade arbetat minst 8 h / d för 1-5 y i lokaler ovanför transformatorer och högspänningskablar, och de ämnen lämnades till lågfrekventa elektromagnetiska fält (dvs 50 Hz) på 0,2 microT-6,6 microT.

Försökspersonerna matchades med avseende på socioekonomisk kategori, kön och ålder med en kontroll population av individer som arbetade i lokaler utanför den omedelbara närheten av transformatorer eller högspänningskablar. Den exponerade gruppen hade en betydande ökning av graden av vissa neurovegetative sjukdomar (dvs. fysisk trötthet, psykiska asteni, lipothymia, minskad libido, melankoli, depressiva tendenser, och irritabilitet). Dessutom upplevde befolkningen en betydande minskning av den totala lymfocyter och CD4, CD3, och CD2 lymfocyter, samt en ökning av NK-celler. Leukopeni och neutropeni har också observerats hos två personer som är stadigvarande exponerats för doser på 1,2-6,6 microT. De besvär försvann när exponeringen upphört, och de återkom på återexponering.
PMID: 9577931 [PubMed – indexed for MEDLINE]

Se också:

”Pseudo-järnbrist i franska befolkningen som bor i närheten högspända kraftledningar: Ett dilemma för kliniker” http://www.emfacts.com/download/pid_france.pdf

”Den Ross House elektrisk transformatorstation fall”, http://www.emfacts.com/download/The_Ross_House_Electrical_Substation.pdf

_____________________________________________________

Arch Environ Health. 1998 Mar-Apr;53(2):87-92.
Study of human neurovegetative and hematologic effects of environmental low-frequency (50-Hz) electromagnetic fields produced by transformers.
Bonhomme-Faivre L, Marion S, Bezie Y, Auclair H, Fredj G, Hommeau C.
Source
Service de Pharmacie, Hôpital Paul Brousse, Villejuif, France.

Abstract
A survey of neurovegetative and hematologic disorders was conducted in a population (n = 13) exposed occupationally to environmental electromagnetic fields; the population was matched with 13 control subjects. The exposed subjects worked at least 8 h/d for 1-5 y in premises located above transformers and high-tension cables, and the subjects were submitted to low-frequency electromagnetic fields (i.e., 50 Hz) of 0.2 microT-6.6 microT. The subjects were matched with respect to socioeconomic category, sex, and age with a control population of subjects that worked in premises outside of the immediate vicinity of transformers or high-tension cables. The exposed population had a significant increase in degree of certain neurovegetative disorders (i.e., physical fatigue, psychical asthenia, lipothymia, decreased libido, melancholy, depressive tendency, and irritability). In addition, the population experienced a significant fall in total lymphocytes and CD4, CD3, and CD2 lymphocytes, as well as a rise in NK cells. Leukopenia and neutropenia were also observed in two persons permanently exposed to doses of 1.2-6.6 microT. The disorders disappeared when exposure stopped, and they reappeared on re-exposure.
PMID: 9577931 [PubMed – indexed for MEDLINE]

Also see:

“Pseudo-iron deficiency in a French population living near high-voltage transmission lines: A dilemma for clinicians”http://www.emfacts.com/download/pid_france.pdf

“The Ross House electrical substation case”, http://www.emfacts.com/download/The_Ross_House_Electrical_Substation.pdf

Read the full story here.

Electromagnetic Field Sensitivity – Reaktion och symptom hos alla 16 patienter var 100 %. Det autonoma nervsystemet påverkades. Ingen reagerade på placebo. Studien utfördes 1991

http://www.aehf.com/articles/em_sensitive.html

Studien bygger på att man successivt sorterar ut mindre känsliga personer och slutligen har kvar 16 känsliga personer. Före sluttestet som är dubbelblint, testar man även fram den frekvens som varje person i gruppen är mest känslig för. Resultatet av det slutliga dubbelblindtestet  (Fas 4) visar en 100 % reaktion på elektriska fältet och noll reaktion vid placebo.  Flertalet granskade provokationsstudier har man nyttjat ”elöverkänsliga” personer som exempelvis kan sitta vid dator 8 timmar per dag eller testpersoner som nyttja mobiltelefoner extremt mycket och kallar dessa personer för elöverkänsliga.

Man har även i denna test tagit fram en vetenskaplig metodik som är möjlig att återupprepa och alltså användbar vid provokationer. Men denna metodik har uppenbarligen konsekvent undvikits?

Jag saknar information om vilket mätinstrumentet man kontrollmäter testrummet med, samt på vilken känslighet man har mätt.

Google -översättning

METODIK

Testerna utfördes på ett miljömässigt kontrollerat område med porslin-stål väggar för att minska luftburna kemiska föroreningar som kan störa tester. Denna typ av konstruktion agerade också för att minska yttre elektromagnetiska fält. Bärbar EMF övervakningsutrustning användes för att hitta ett område som skulle minimera bakgrunden EMF som kan störa dubbelblind utmaningar och störa testprocessen. Den låga utsläpp rum hade en bakgrund av 0-100 V / m elektriskt fält (en elöverkänslig person reagerar vid 0,00194 V/m vilket är 0,01 µW/m reaktionen är dock beroende på typ av pulsmodulering och frekvenser) och 20-200 nT (Tesla) magnetfält. Den omedelbara provplats av patienterna hade omätbara elektriska fält och magnetiska fält i närheten av 20 nT.

Den stora Tyngdpunkten i denna fas av studierna var utvärderingen av effekterna av magnetiska fält som genereras av en spole som matas från ett svep / funktion generator (Modell 3030, BK Precision Dynascan Corp). Denna utrustning tillät oss att testa fyrkantsvåg frekvenser från 0,1 Hz till 5 MHz.

Patienterna testades medan de sitter bekvämt upprätt i en stol med generatorn på ett skrivbord minst 2 meter bort, med sin produktion ansluten till en spole 6 cm i diameter och 15 cm lång, tillverkad av 35 m kabel och placeras på golvet med centrum ca 0,3 m från fötterna på den person som testas. Medelvärden av de alternerande magnetfält som genereras av detta arrangemang cirka 2900 nT i golvnivå, ca 350 nT i nivå med stolsitsen och patienters knän, och ca 70 nT till hands nivå. Exponeringen varade ca 3 minuter per utmaning.

Innan EMF utmaningen, blodtryck, puls, andningsfrekvens, temperatur, tecken och symptom poäng, och autonoma nervsystemet fungerar systemet testades. Det autonoma nervsystemet funktion testades med en kikare iriscorder (modell C2515, Hamamatsu Photonics), som mäts elev område, vid vilken tidpunkt sammandragning och utvidgning inträffade, och graden av constriction/dilation.9

Alla patienter hade tidigare utvärderas och behandlas för biologisk inhalant, mat och känslighet kemisk för att minimera eventuell förvirring från samexisterande problem. Patienterna stabiliserats på en hälsosam kost i en konstant låg föroreningar miljö. Dessutom hade de sin totala kropp belastning minskas och stabiliseras i en kontrollerad miljö.

II. Detta var en enkelblind screening av 100 patienter som cornplained av att vara EMF-känsliga. De var utmanade under låga föroreningar förhållanden med sopa / funktion generator på 0,1, 0,5, 1, 2,5, 5, 10, 20, 40, 50, 60 och 100 Hz, sedan vid 1, 5, 10, 20, 35 , 50, 75 och 100 kHz, och äntligen jag och 5 MHz. Det fanns 21 aktiva utmaningar och fem blanka (placebo) per person, vilket ger totalt 2600 utmaningar. När antalet och / eller intensitet av symtom var 20% över baslinjen, var resultatet vara positivt, och registrerades som sådana enligt den använda olika kriterier. En förändring av iriscorder avläsningar mer än två standardavvikelser från baseline var också som ett positivt resultat.

III. Tjugofem patienter som befanns vara positiv i fas II utmaningar och som inte hade något mer än en placebo reaktion valdes då ut för en tredje fas av studien. Dessutom valdes 25 friska frivilliga försökspersoner. Dubbel-blinda EMF exponering och placebo med hjälp av de ovan nämnda parametrarna utfördes. Det fanns 1300 totalt exponeringar, varav 1050 var aktiva och 250 var tomma. Testerna genomsnitt 21 aktiva frekvenser och 5 tomma per ämne.

IV. Sexton patienter som reagerat i fas III var då återinsättande vid två olika tillfällen i en dubbelblind med hjälp av enbart de frekvenser som de hade reagerat starkast på. För varje ämne, var frekvensen av maximal känslighet in slumpmässigt i en serie av 5 placebo tester. Således fanns det totalt 32 aktiva exponeringar och 160 blanksteg.

RESULTAT

Fas I. EMF mätningarna var ganska reproducerbara. Vi fann att lamporna. och luftbehandlingsutrustning tvungen att vara avstängd under provningarna på grund av deras elektromagnetiska fält utgång. Baseline studier på patienter slutfördes utan anmärkningsvärda resultat.

Fas II. Av de totalt 100 patienter testades i den enda studie, reagerade 50 till flera av de placebo i tillägg till den aktiva utmaningar, och uteslöts från vidare studier. Tjugofem patienter som reagerade inte på någon aktiv utmaningar avvisades. En slutlig 25 försökspersoner som reagerade till aktiv utmaningar, men inte till ämnen, valdes ut för den tredje fasen av studien (tabell 1).

Fas III. De 25 testpersonerna som väljs från fas II var rechallenqed, och 16 (64%) reagerade positivt på den aktiva exponeringen. Det totala antalet positiva reaktioner på 336 aktiva utmaningarna på 16 patienter var 179 (53%), jämfört med 6 positiva reaktioner av 60 ämnen (7,5%). Det fanns inga reaktioner på någon test, aktiv eller placebo, i den frivilliga gruppen friska  personer (tabell 2).

Vid bedömningen av frekvensgång, reagerade 75% av 16 patienter till 1 Hz, 75% till 2,5 Hz, 69% till 5 Hz, 69% till 10 Hz, 69% till 20 Hz och 69% till 10 kHz (tabell 3) . Ingen patient har reagerat på alla 21 av de aktiva frekvenser i exponeringen. Medelvärdet var 11 reaktiv frekvenser per patient, med ett spann från 1 till 19 positiv respons.

De viktigaste tecknen och producerade symptom neurologiska (stickningar, sömnighet, huvudvärk, yrsel, medvetslöshet), muskel (smärta, stelhet, spasmer, flimmer), hjärt (hjärtklappning, rodnad, takykardi, ödem), oral / andningsvägarna (tryck i EARSS tand smärtor, tryck över bröstet, dyspné), gastrointestinala (illamående, rapningar), okulär (bränna) och huden (klåda, burning5 stickande smärta) (tabell 4). De flesta reaktionerna var neurologisk.

Fas IV. I de 16 patienter igen återinsättande i en dubbelblind sätt med hjälp av bara en enda frekvens som de var mest känsliga för, alla rapporterade reaktioner mot den aktiva frekvenser när de exponerades. Ingen reagerade på placebo (tabell 5). Tecken och symptom hos alla 16 patienter var positiva var det autonoma nervsystemet dysfunktion, mätt som iriscorder (tabell 6, figur 1). Exempel på förändringar var en 20% minskning i lungfunktion och en 40% ökning i hjärtfrekvens. I den 16 patienter med positiva reaktioner till EMF utmaningar, hade två fördröjda reaktioner, så småningom blev deprimerad och till slut blev medvetslös. Så småningom vaknade de utan behandling. Symtom varade från 5 timmar till 3 dagar.

DISKUSSION

Eftersom det har konstaterats att elektromagnetiska fält kan påverka hälsan, har forskare undersökt dessa fenomen in vivo och in vitro, i animals10, 11,12 och humans.1, 2,3,4,5,6,7 Ingen individ hade just utmanas i ett försök att återskapa akuta symptom förrän Smith och Monro5 följt av Choy, Monro, och Smith, 8 som använde en serie oscillatorer av varierande frekvens för att utlösa symtom hos elektriskt känsliga patienter. Vi ändrade detta förfarande genom att utveckla kontrollerad miljö, där baslinjer var ständigt övervakas för partiklar, föroreningar och främmande fält. Här var kontrollerat EMF utgång tillämpas så att uppgifterna skulle vara mer reproducerbar.

Flera faktorer har lett oss att tro att vi har reproducerbara resultat. Noggrann byggande av miljörum gjort en stor skillnad i reproducerbarhet testresultaten. Före användningen av sådana anläggningar och noggrann övervakning, en mängd olika faktorer, såsom kost, exponering för kemikalier, gav EMF, eller damm upphov till symptom som skulle ha varit fel för placebo reaktioner. Sådana effekter minimeras här, vilket framgår av sinail antalet placebo reaktioner. Ett fåtal patienter reagerade på tields genereras av övervakningssystem (Iriscorder, EKG, och datorer) och måste bort från den studie som alltför bräcklig för noggrann analys. Vissa patienter reagerade på fält som genereras av lysrör, och andra inte har samma tecken och symtom på varje utmaning, även om reaktionerna var stora när den jämförs med den tomma svar. Den Iriscorder uppgifterna mål, dock, och var alltid reproducerbara (Figur 1).
Vi noterade också att patienter ibland hade fördröjt eller ihållande svar. Det var därför att vara försiktig för att vara säker på att patienten hade återvänt till utgångsläget innan nästa utmaning. Denna överföring var först noterades vid utvärdering av reaktioner på placebo utmaningar. Ett sådant svar skulle vanligtvis förklaras och elimineras genom användning av längre intervall mellan utmaningar.

I denna studie av 100 patienter som uttryckte misstanke om EMF känslighet, svarade 75 faktiskt fält, medan ingen av kontrollerna gjorde. Av de 75 hade 25 inga reaktioner på ämnen, medan 50 gjorde, och togs därför bort ur studien även om vi anser att vissa av reaktionerna på ämnen kan vara tecken på fördröjd reaktion på tidigare frekvenser, eller långvarig reaktion på den tidigare positiv utmaning, liksom äkta reaktioner placebo.

Vi lärde oss att utmaningen med 21 frekvenser var omöjlig på många känsliga patienter. De var ofta sjuk under flera timmar eller dagar, vilket förvirrade data från upprepade utmaningar på senare dagar. Därför valde vi en frekvens högst känslighet för upprepade utmaningar i fas IV-studier.

När man jämför de olika grupperna till kontroller, är det tydligt att det finns en grupp patienter som har instabil respons system som visas skiljer sig från de individer som fungerade som kontroller. Dessa studier visar att elektromagnetiska fält känslighet kunde utlösas under kontrollerade miljöförhållanden. Som en följd av den svaga fältnivåerna och kort exponeringstid, var svaren milda utom i två patienter vars symptom var så allvarliga (t ex drop attack, svår klåda) att de fick intravenöst vitamin C, magnesium och syre som en följd av den utdragna och försenade reaktioner.

Tecken och symptom verkade liknande de som setts i livsmedel eller kemiskt känsliga patienter vid Environmental Health Center-Dallas, och omfattade neurologiska, muskel-, hjärt-, andnings, mag-, dermal och ögonförändringar. Den neurologiska symtom var mest comon. Liknande svar har registrerats av andra i literature.5, 6,7,6,13,14 År 1972, efter att Sovjet rapporterade att elektriska verktyg arbetare lider av håglöshet, trötthet och illamående, Subrohmangam och coworkers13 undersökas och rapporteras avgörande förändringar i hjärtfunktion och nivåer bioamine när pulser av 0,01 och 0,1 Hz användes. De fann signifikanta förändringar i hypotalamus som svar på EMF fält.

I dessa studier förekom huvuddelen av reaktioner vid en till 10 Hz, vilket rimmar väl med sina observationer. Men många reaktioner förekom också i 50 och 60 Hz, samt några upp till 5 MHz. Vi drar slutsatsen att i varje given individuella känslighet kan utvecklas till en frekvens och producera reaktioner.

Statiska magnetfält är kända för att orsaka förhöjt blodtryck på vissa individuals.14 Choy och coworkers8 fann att EMF reaktioner hos EMF känsliga patienter inte var begränsade till nervsystemet, men inträffade i samma system som i dessa studier, som i princip bekräftar deras, Men neurologiska symptom dominerade i våra experiment.

Under de senaste 30 åren har ett flertal utredningar med djur och några epidemiologiska studier av befolkningsgrupper ägnats åt att bedöma förhållandet mellan mikro exponering för katarakt utveckling. Svårighetsgraden och hastigheten för bildning beror inte bara på intensitet, men också på våglängden och durationen av exposure.16-21 McCally et al.22 rapporterade skador på hornhinnans epitel från apa efter 2,45 GHz bestrålning för 6everal timmar på endast 20-30 mW / cm2 (CW) eller till och med 10-15 mW/cm2 med pulsade fält. Därför föreslår resultaten av Paz23 starkt att risken för ögonskada finns i kirurgi där EMF fält är närvarande.

Enligt vår erfarenhet kan patientens kliniska svar inte alltid reproduceras helt, men målet Iriscorder, EKG, och respirometer skulle kunna vara. Dock var svaren definitivt skiljer sig från kontroller eller utmaningar placebo. Enligt vår erfarenhet under åren, har vi funnit delvis reproduktion av symtom på repeat utmaning att vara så stor som total reproduktion. Därför fanns stora skillnader mellan kontrollerna i syfte ineasurementa anses giltigt.
Det finns flera förklaringar till brist på exakta reproducerbarhet. Dessa är följande: (a) patientens kroppens totala belastning var olika vid olika exponering perioder. Till exempel kan vissa patienter svarar endast för EMF när en reaktiv överkänslig stat, 5,8 (b) vävnad motstånd kan påverka effekten av elektromagnetiska fält. Zimerman24 rapporterade att elektriskt motstånd i huden minskade med ökande temperatur och ökade med progressiv torkning, som kan förväntas, (c) injektioner av antigen neutraliserande ämnen innan proven kan ha minskat svaret på EMF. En patient med astma var känslig för högspänningsledningar ett och låg spänning hus ledningar. Han upplevde muskelspasmer i huvud, hals, armar och ben. Denna patient var också känslig för damm, ogräs, dammkvalster och vissa livsmedel. Han reagerade i våra tester till 2,5 och 60 Hz samt 5 och 50 kHz med täthet i bröstet. Han fick sedan ett antigen som sköt för att neutralisera hans överkänslighetsreaktioner. Fem månader senare var han föga reaktivt till EMF, (d) väderomslag kan påverka resultaten, eftersom vi vet att vädret kan påverka spridningen av EMF, som kan förändringar i det jordmagnetiska fält. Sedan fuktighet, föroreningar, temperatur, etc. kan påverka motstånd och kroppens totala belastning, bör vädret påverkar kanske resultatet. Dåligt väder (inversioner, till exempel) kan öka belastningen, medan bra väder minskar den. Det finns vissa belägg för resonans mellan geomagnetiska fält och en tillämpad AC magnetfält, 25 vilket innebär att resultaten kan bero åtminstone delvis på styrkan och inriktningen av det jordmagnetiska fältet i testområdet, och (e) olika vågformer kan orsaka olika reaktioner. I dessa försök använde vi bara fyrkantsvåg ingångar på spolarna. Därför vet vi inte om andra våg former (sinus, sågtand, trekantiga, etc.) kan framkalla olika typer eller intensitet av biverkningar.

Hittills har slutgiltiga uppgifter inte varit tillräckliga för att identifiera en trolig mekanism för EMF interaktion med biologisk vävnad. Interaktioner verkar ske på cellytan, kanske verkar på receptorer och förändra jon och molekylär transport över membranes.25 Ytterligare arbete återstår att göra inom området.

Det är tydligt att EMF känslighet är ett verkligt fenomen hos vissa miljökänsliga patienter, eftersom vissa hade konsekventa reaktioner medan ingen av kontrollerna gjorde. Denna studie måste betraktas som endast preliminära, men de uppgifter som klart pekar på känsligheten hos vissa personer.

Sammanfattningsvis är det uppenbart att EMF testning är ett rudimentärt stadium, men klart EMF känslighet finns och kan utlösas under kontrollerade miljöförhållanden. Ytterligare studier behövs för att undersöka effekterna av elektromagnetiska fält fält på människors hälsa.

EMF-överkänslighet kan uppstå som äkta inducerbara neurologiska syndrom av elektromagnetiska fält

Alla Studier som publicerats i vetenskapliga tidskrifter samlas på pubmed

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21793784?dopt=Abstract

Google-översättning:

Elektromagnetisk överkänslighet: bevis för en ny och ovanlig neurologiska syndrom.
McCarty DE, Carrubba S, Chesson AL, Frilot C, Gonzalez-Toledo E, Marino AA.
Källa

Neurologiska kliniken, LSU Health Sciences Center, Shreveport, Louisiana 71130-3932, USA.
abstrakt

MÅL:
Vi sökte direkta bevis för att akut exponering för miljö-styrkan elektromagnetiska fält (EMF) kan ge upphov till kroppsliga reaktioner (EMF överkänslighet).

METODER:
Ämnet, en kvinnlig läkare själv diagnosen EMF överkänslighet, var utsatt för ett genomsnitt (över huvudet) 60 Hz elektriska fält på 300 V / m (jämförbart med typiska miljö-styrkan EMF) under kontrollerade provokationer och beteendestudier.

RESULTAT:
I en dubbelblind EMF provokation som är särskilt utformat för att minimera oavsiktlig sensoriska signaler, utvecklade ämnet tidsmässiga smärta, huvudvärk, muskelryckningar och överhoppade hjärtslag inom 100 s efter start av exponering för elektromagnetiska fält (p <0,05). De symtom orsakades främst av fältet övergångar (off-on, on-off) i stället för närvaro av området, enligt bedömning genom att jämföra frekvensen och svårighetsgraden av effekterna av pulsade och kontinuerlig fält i relation till bluff exponering. Ämnet hade ingen medveten uppfattning av området som bedöms av hennes oförmåga att rapportera sin närvaro oftare än i bluff kontroll.
DISKUSSION:

Ämnet visade statistiskt säkerställda somatiska reaktioner som svar på exponering för subliminala EMF under förhållanden som rimligen inte en orsakande roll för psykologiska processer.
SLUTSATS:

EMF överkänslighet kan uppstå som  äkta inducerbara neurologiska syndrom av elektromagnetiska fält

Provokationsstudien i Bollnäs – Dokument 1997- Om begärda uppgifter från kliniken som jag inte fick trots flera påstötningar

När jag bodde på Enighetensväg  i Kalmar vaknade jag en morgon och kände mig hyfsat bra för en gång skull. När jag berättade detta för en arbetskamrat som också bodde i området, fick jag veta att strömmen hade varit avstängd hela natten. Alltså jag kände av elmiljön även då jag sov. Hur kunde jag göra det om det inte fanns ett samband mellan elektromagnetiska fält och min ohälsa? 

_______________________

Efter flera påstötningar att få de prover som togs på mig på kliniken i Bollnäs skrev jag nedanstående  brev då försäkringskassan hade beslutat att dra in min sjukersättning. Jag kände mig utnyttjad av kliniken i Bollnäs som inte tog sitt ansvar att kopparrummet inte var elsanerat som de hade beskrivit i sin verksamhet.

De begärde att jag skulle utsätta mig för fortsatta tester, men vägrade att kontrollmäta rummet med vedertaget mätinstrument när styrutrustningen var påslagen. Försäkringskassan drog in min sjukersättning med bland annat motiveringen att jag avbröt fortsatta provokationsstudier, men några krav på att kliniken garanterade med mätinstrument att rummet var fältfritt när styrdatorn var påslagen, ställdes inte av försäkringskassan.

 Jag fick betala ett rätt högt pris för att jag ställde upp på detta experiment och lämnades sedan i sticket. Det var först när jag hotade med att anmäla klinikens verksamhet till granskning som de erkände att inläckaget kunde ha påverkat testet.

Men så här ser provokationstesterna ut på elöverkänsliga. Genomgående ovetenskapliga, låg kompetensnivå hos alla parter. Även den tekniska kompetensen där det borde ha varit självklart att kontrollmäta då styrutrustningen är påslagen. Men jag har inte kunnat se en enda provokationsstudie som gjort kontrollmätningar från noll till 300 GHz (vilket borde vara ett krav i metodiken) eller när styrdatorn varit påslagen, vilket de borde ha gjort om dessa studier skall anses vara seriösa. Men det har inte gjorts mycket för att förbättra metodiken till en vetenskaplig nivå trots all den kunskap de borde fått under alla dessa testförsök.

Sanningen är, att det finns inget intresse av att provokationsstudierna skall hålla en vetenskapligt kvalitet där man dokumenterar alla felkällor. Mobilindustrin har bestämt, vilket är införstått med en tillrättalagd forskning som inte vetenskapligt belägger ohälsa relaterat till elektromagnetiska fält. Varken Socialstyrelsen, SSM, vissa politiker eller mobilindustrin vill ha dessa vetenskapliga bevis, eftersom det inte gynnar Ericsson och övriga teknikföretag inom området.

__________________________________________________________________

1997-04-21

Solveig Silverin

Enighetens väg 47

191 59 Kalmar

Bollnäs-Söderhamns sjukhus

Neuropsykkliniken

Kjell Norlin

821 81 Bollnäs

 

 

 Angående min utredning  i april 1996

Jag har flera gånger begärt en medicinsk bedömning av de resultat, som framkom vid er utredning av mig på kliniken. Denna bedömning har jag fortfarande inte fått av er trots flera påstötningar. Jag har ej heller fått den begärda redovisning över de fysiologiska parametrar som togs på mig under själva provokationstestet.

Ni har i er presentation av er verksamhet framhållit att ert kopparrum är fältfritt och elsanerat. Framför allt gällande de högfrekventa elektromagnetiska fälten från 400kHz – 3 GHz.

Detta påstående grundar sig på mätningar med ett mätinstrument som innefattar  frekvensområdet upp till 400 kHz. Fält däröver har kontrollerats med mobiltelefon och radioapparat. Ni har alltså inte haft en riktig mätutrustning som täcker hela frekvensområdet från 400 kHz och uppåt.

Hur kan ni då veta att rummet inte läcker in fält i det högre frekvensområdet om ni inte kontrollmätt alla högfrekventa fält? Det fanns ju en mindre flygplats i närheten av sjukhusområdet.

Som ni mycket väl vet blev jag sjuk i kopparrummet. Jag sa att det var bättre utanför rummet än inne i rummet. Jag informerade om att jag fick symtom med att det brände i huden när jag var inne i rummet och det gjorde det inte utanför kopparrummet. Jag sa också att det var högfrekventa fält som läckte in.

Den person som kom efter mig sa samma sak oberoende av mig, att det var bättre utanför än i rummet. Han lämnade er klinik efter fem timmar då han blev anmärkningsvärt försämrad. Ni kontrollerade då med en vanlig batteridriven transistorradio och konstaterade att det läckte in fält i FN-bandet. Med radion kunde ni dock inte mäta hela det högfrekventa området.

Hur vet ni att det inte läckte in fält i de andra frekvensområdena då inte kontrollmätte dem? Ni påstod att det var lite. Och jag undrar naturligtvis i förhållande till vad? Elöverkänsliga blir ju sjuka av svaga högfrekventa fält.

När ni ”kontrollmätte” med radion i rummet, då var datorutrustningen avstängd. Ni kontrollerade inte om radion reagerade kraftigare om utrustningen var påslagen.

Ni konstaterade att kontakten in till kopparrummet från datorutrustningen var trasig. Eftersom hela rummet var klätt i ett starkt ledande material (koppar) kunde elektriska fält strömma in i hela rummet då kontakten var trasig. Hur kan ni överhuvudtaget påstå något ni inte kontrollerat med ett riktigt mätinstrument? Hur starka var de elektriska fälten i rummet då styrutrustningen var påslagen vid provokationstestet? Det vet ni inte eftersom ni inte gjort kontrollmätningar.

Jag kände ju elektriska fält både under förmiddagen och under eftermiddagen under testet.

Jag registrerade också uppenbarligen när ni slog på apparaturen och stängde av den. Just i det ögonblicket slår det upp toppar och det var troligen dem jag kände av.

I sex timmar satt jag i detta kopparrum som läckte in elektromagnetiska fält med ett stort antal silverelektroder på huvudet, en kopparplåt 0,5 meter från ansiktet och en aluminiumplåt 0,5 meter ovanför huvudet. Efteråt hade jag ont på vänster sida som var vänd mot datautrustningen.

Varför, det hade ju varit placebo enligt testprogrammet under hela dagen? Jag hade också blivit extremt trött kände mig allmänt dålig. Jag kom upp till er klinik pigg och glad. Efter denna provokationstest orkade jag inte ens gå upp ur sängen dagen efter.

I er bedömning lade ni stor vikt över, att jag använt min hårtork ett par minuter. Den hårtorken har jag aldrig blivit sjuk av den korta stund som jag nyttjar den. Ni hade reagerat på att jag dammsugit mitt rum, men det var också bara en kort stund, knappt 10 minuter och det skall jämföras med dessa 6 timmar jag med största säkerhet var påverkad av styrdatorn. Jag dammsög av den enkla anledningen, att det var fullt av damm under sängen. Jag hade fått allt större problem med irritationer i hals och ögon och trodde då att det kunde vara dammet

Dessa minuter kan också jämföras med då jag vid stresstest (före provokationstestet) satt i tre timmar knappt en meter från en datorutrustning. Vidare vid sömntest, sov jag med ett tolv volts batteri intill mitt huvud i 8-9 timmar. Jag blev dålig efter denna natt. Kunde knappt vara i rummet och det var då, ni fick dra ur kontakterna till utrustningen utanför rummet. De var kopplade in i kopparrummet via den kontakt som sedan visade sig vara trasig. Ni reagerade på att jag var ute i dagrummet och åt middag, men som jag påpekade, kändes det bättre utanför än i kopparrummet.

Efter denna första test, vågade jag inte utsätta mig för fler tester eftersom jag blev markant försämrad. Ni försökte övertala mig men jag är glad att jag inte lät mig övertalas. Jag har ännu inte ett år efter denna provokationstest återhämtat mig till den känslighetsnivå jag befann mig på, innan jag kom upp till er testklinik i Bollnäs.

Denna test förvärrade min elöverkänslighet dramatiskt. Er eltekniska utrustning med det elsanerade kopparrummet fungerade inte. Ett kopparrum som är byggt för att skärma av de högfrekventa fälten är inte elsanerat om det läcker in fält i rummet, hur lite ni påstår att det än är, men ni hade ju inte ens kontrollmätt hela frekvensspektret och visste inte alls hur starka eller svaga dessa fält var. Alltså ert påstående grundar sig på tro och tyckande.

Än mer anmärkningsvärt är det då det var just de högfrekventa fälten jag skulle testas med eftersom de var dem jag var mest var känslig på. Ni har förringat betydelsen hur detta läckage kunnat skada mig under vistelsen i detta rum och under provokationstestet. Trots att ni saknade vedertaget underlag och bevis i form av kontrollmätning med riktiga mätinstrument.

Ni ville att jag skulle komma upp igen för en ny test, men då begärde jag att ni kunde bekräfta med riktigt mätinstrument att det inte fanns läckande fält in i rummet upp till 3 GHz även då styrutrustningen in till rummet var påslagen.

Ni kunde inte tillmötesgå min begäran om mätning av vedertagna mätinstrument vilket borde varit självklart för er och då vågade jag inte av hälsoskäl utsätta mig för vidare experiment. Som jag tidigare nämnde har jag ännu inte återhämtat mig helt från vistelsen på er klinik.

Er bedömning av mig ligger nu till grund för försäkringskassans beslut att dra in min sjukersättning. De tror att inläckaget av elektromagnetiska fält är betydelselöst och inte kunnat skada mig eftersom ni påstår det i er utredning av mig på kliniken. Ni tar inte heller på er ansvaret för en dåligt fungerande elsanering av kopparrummet.

Jag begär nu åny att ni bedömer det medicinska resultatet som ni kom fram till i er utredning av mig på er klinik. Vad betyder värdena enligt ert expertutlåtande?

Jag begär också ni tar på er ansvaret för att rummet inte var fullständigt elsanerat på de högfrekventa elektromagnetiska fält som det skulle vara enligt er presentation av er verksamhet.

Ni som utreder elöverkänsliga på er klinik borde vara väl medvetna om att elöverkänsliga kan vara oerhört känsliga på vissa fält, vilket troligen beror på att de var just dessa fält som fanns i arbetsmiljön då personen insjuknade i elöverkänslighet.

Och som jag tidigare påpekade är just högfrekventa elektromagnetiska fält och därmed också mikrovågor det största problemet för mig.

_____________________

Eftersom jag tidigare bett om en utvärdering av de fysiologiska/ biokemiska parametrarna, men bemötts med tystnad, från er och det nu är bråttom, då försäkringskassans förslag är, att sjukförsäkringen skall upphöra för mig f o m 1 maj ber jag om svar från er inom en vecka.

Jag har även rätt att få veta dels de fysiologiska parametrarna som togs vid provokationstestet samt de exakta värdena från alla de övriga testerna. Jag begär sifferdatan.

Anser ni att kopparrummet är fullständigt elsanerat på högfrekventa fält när det läckte in fält i detta frekvensområde? Anser ni att ni kan bedöma att dessa fält var svaga under provokationstestet, utan att ha kontrollmätt med mätinstrument under själva testet? Anser ni att ni kan bedöma att dessa inläckande fält inte kunnat skada mig?

Jag begär ett ärligt och uppriktigt svar på alla frågor i detta brev i annat fall kommer jag att begära granskning av er verksamhet hos HSAN.

Solveig Silverin Miljöingenjör

 

Kopia:

Previa,

Länsstyrelsen i Kalmar län,

SACO-Naturvetarförbundet

Försäkringskassan i Kalmar

 ________________________________________________________

Ytterligare kommentar och funderingar:

Det märkliga är att försäkringskassan kunde ställa mig utan försörjningsmöjligheter på grund av att  jag nekade att utsätta mig för experimentella provokationsstudier, vilket är ett rent brott mot de mänskliga rättigheterna. Helt sanslöst, men de kunde göra vad som helst mot de elöverkänsliga, de hade inget människovärde.

Jag hade heller inte garanterats hjälp eller ersättning om jag blev skadad. Försäkringskassan hade från första början hotat med att dra in sjukförsäkringen om jag inte genomgick dessa experimentella studier. Man måste förstå att jag var helt skyddslös. Jag fick ensam klara av att skydda mig mot myndigheternas illvilja hur sjuk jag än var. Så här efteråt när jag läser igenom dessa dokument och minnena av dessa år kommer tillbaka känner jag en djup vrede över alla ansvariga inblandade.

Jag misstänker att dåvarande personalchef på länsstyrelsen låg bakom detta då hon var ledamot i socialförsäkringsnämnden, alltså jävig. Personalchefen hotade att entlediga mig om jag fortsatte att vara sjuk. Men jag var inte ensam om att bli hotad av arbetsgivaren att få sparken  från jobbet på grund av arbetsskadan elöverkänslighet.

Jag bildade också den lokala patientföreningen för El- och Bildskärmsskadade i Kalmarområdet och försäkringskassan hotade med indragen sjukersättning om övriga elöverkänsliga gick med i föreningen, vilket de inte hade befogenheter att göra enligt lagen.

Jag har idag funderingar på om försäkringskassan hade gjort upp med Bollnäskliniken att med hot skrämma mig till att bli deras försökskanin, eftersom kliniken inte ville lämna ut provresultaten utan påtryckningar från min sida. Inget var självklart allt var en ständig kamp om allt. Men det roar mig att försäkringskassan fick anställa en juridisk konsult för att klara av mig i domstolen, men det visade sig att han försvarade mig istället för försäkringskassan eftersom han följde lagen.

Var finns alla elektrosensitiva testpersoner som genomgått provokationsstudierna som SSM och Socialstyrelsen hänvisar till som vetenskapligt bevis, att det inte finns ett samband mellan elektriska fält och ohälsa?

Ja, var är alla dessa elektrosensitiva testpersoner? Jag själv har varit elektrosensitiv i 19 år och jag har inte träffat på en enda elöverkänslig person som varit testperson i någon av alla dessa studier, under alla dessa år. Jag har dock själv genomgått en provokationstest i Bollnäs i mitten på 1990-talet i ett rum avskärmat med kopparplåt.

Efter att ha vistats under flera dagar i dåliga elmiljöer där jag genomgick grundliga medicinska undersökningar bland annat sov jag med ett 12 volts batteri under sängen under huvudet, avslutades vistelsen där med en provokationsstudie.

Jag var då uppkopplad med ett stort antal elektroder på huvudet och på andra ställen på kroppen. Styrdatorn stod i ett annat rum så den såg jag inte. Jag testades i en dubbelblindtest under en hel dag.

Jag reagerade när de satte på styrdatorn med en lätt hjärtrusning, sedan minns jag att jag började frysa och under hela testet hade jag en ökad urinproduktion. (Det fanns en portapotti i rummet för toalettbehov)

Jag förlorade dock tidsgreppet under provokationsförsöket och när de stängde av styrdatorn trodde jag att jag hade en timme kvar av testtiden. När de stängde av datorn hoppade jag till så kraftigt att detta inte borde ha missats i registreringen.

När koden bröts hade jag inte varit utsatt för provokation, men jag hade ändå varit utsatt för elektriska och magnetiska fält under hela testtiden direkt in i huvudet med alla dessa elektroder. Jag uppmärksammade de personer som höll i testet att jag uppenbarligen hade reagerat på styrdatorn när de både satte på och stängde av den, fast jag då hade trott att jag var utsatt för en provokation. Jag sa då att kontakten/filtret mellan styrdatorn och de elektroniska prylarna som jag hade omkring mig i testrummet måste vara trasig. När de hade kollat den (enligt vad de sa) så hade den inte fungerat till 100 %.

Trots att jag hade reagerat kraftigt på styrdatorn och att detta borde ha registrerat i styrdatorn så nämndes detta inte i rapporten.

Oavsett om jag var utsatt för provokationsfält eller inte så var jag utsatt för styrdatorns elektriska fält via utrustningen jag hade omkring mig eftersom filtret uppenbarligen  inte fungerade. Fast om det inte fanns kontakt mellan utrustningen i rummet, elektroderna jag hade på mig och styrdatorn hur kunde då styrdatorn registrera elektroderna och styra utrustningen?

Jag som testperson var alltså utsatt för elektriska fält oavsett om jag var utsatt för provokationsfält eller inte. Det var Kjell Hansson-Mild som byggt utrustningen åt Bollnästeamet.

Efter detta test försämrades min elöverkänslighet avsevärt och nu tålde jag heller inte likström troligen på grund av att jag sovit med ett bilbatteri under sängen. Det tog ett år för mig att komma tillbaka till den elöverkänslighetsnivå jag hade före testet. Det enda ”positiva” med denna grundliga undersökning var att man bland annat upptäckte svår B12-brist i ryggmärgsvätskan, vilket ju var behandlingsbart.

När jag kom tillbaka efter denna veckas undersökning, då struntade länsstyrelsens företagsläkare i att sätt in en behandling mot B12-bristen, istället sade han upp mig som patient och försäkringskassan drog in min sjukersättning.  Länsstyrelsens personalchef sa att jag måste säga upp mig och ställa mig till arbetsmarknadens förfogande om jag skulle få rätt till socialbidrag. Personalen på ”socialen” uppmanade mig dock att inte säga upp mig och hjälpte mig ekonomiskt oavsett.

Nu stod jag utan sjukersättning men än mer elöverkänslig efter Bollnäsvistelsen och utan läkare för att få hjälp att behandla min svåra B12-brist. Jag hade ju reagerat på, och efteråt blivit avsevärt än mer sjuk av, de elektriska fält som styrdatorn avger. Men eftersom jag inte varit utsatt för provokationsfält så var det ”fel” att reagera på styrdatorn. Bollnäs läkarteam höll alltså tyst om att jag varit utsatt för styrdatorns elektriska fält under testet, trots att jag nu förlorade min sjukersättning och en behandlande läkare. Jag vill tillägga att det var ytterst få läkare som ville ha en elöverkänslig patient. Elöverkänsliga vägrades alltså också sjukvårdshjälp.

Min reaktionen hade absolut registrerats via alla dessa elektroder jag var förbunden med till styrdatorn och dessa reaktioner hade de enkelt kunnat jämföra med i tid då de satte på och stängde av datorn. Men som sagt de höll tyst om detta.

Flera år senare blev jag behandlad med Mecobalamin (injektioner av B12). Efter ett halvårs behandling med dagliga sprutor ledde detta till en klar förbättring av min hälsa. Även om jag blev lika sjuka av dåliga elmiljöer, så återhämtade jag mig betydligt snabbare. Om det tidigare tog ett halvår att återhämta mig, så tog det nu några dagar, en vecka att komma tillbaka till ett mer normalt hälsotillstånd.

 

Solveig Silverin, miljöingenjör, f d handläggare på länsstyrelsen i Kalmar, miljöenheten.